skrev jag i en kolumn förra vintern. Hur går det för rörelsen? Är inte ett av dess problem en lapsusarnas marknadsföring? Hur många estradörer för den goda saken, som till sinnet mest liknat äldre frikyrkopastorer, har man inte sett genom åren. Och så teoretiska och skenbarligen ovilliga att smaka på allt förbjudet som t.ex. män och familjeliv .
Det kanske är en styrka att Gudrun Non-Shyman dyker upp som en mer rejäl karismatisk roderhållare för feminism. Med nytt stort partibeslutat F. (Att Birger Schlaug försöker kratta i manegen visar bara hur väl Gudrun hanterar den politiska surfingbrädan.)
Bättre marknadsföring kan nog göra underverk! Vem vill inte ha en lite mindre extremt kvinnlig hustru, som kanske både kan byta däck på bilen och diskutera politik. Och överraska med att inte alltid spela back vid diskbänken.
Mindre inlärd hjälplöshet!