Har någon funderat över hur det känns att räkna ut BNP? Jag kan berätta lite, jag räknade ut den privata konsumtionen under ett drygt år i mitten av sjuttiotalet. Ett tag sen visserligen, men jag tror inte att det kan göras så värst mycket annorlunda idag. Och det går upp och ner med statistiken i samhället, allt blir nog inte bättre.
Nationalräkenskaperna är en dubbel bokföring, man räknar ut både det ena och det andra och stämmer av på alla möjliga vis. Och hur? Ja det varierar, men särskilt direkta kronor är det inte man räknar. Den privata konsumtionen ingår som en stor del av ‘BNP’ om man tittar på den ena sidan av landets bokslut.
Vissa mindre delar av den privata konsumtionen kan man stämpla
in exakt på kronan när:
Systembolaget, apoteken, Tipstjänst och Penninglotteriet, alltså
vissa monopol med hundraprocentig redovisning.
I den andra ändan med stor osäkerhet finns bland annat det stora sjoket med detaljhandel, allt vi köper i butikerna.
Här fick jag använda koefficienter på längden och tvären. Hur mycket spik och skruv i järnhandelns försäljning? Vad har spiken för betydelse? Jo konsumtionen måste uppdelas på olika ändamål. Vad är järnhandel egentligen? Ja man fick hoppas att näringsgrensklassningen efter mest-kriterium var någotsånär rimlig, att varuhusen särredovisade rätt, att företagen lojalt fyllde i industristatistikblanketterna, och så vidare.
I bästa fall var undersökningen som gav den fixa koefficienten för spik och skruv inte allt för gammal. Och spiken ska fastprisberäknas med något prisindex, förhoppningsvis rättvisande.
Och när nya undersökningar eller beräkningsidéer kommer fram så kan man jämka, interpolera och revidera.
Prisindex är oerhört viktigt, annars vet man inte om en ökning är en volymökning eller inte. (Idag kanske man slipper det problemet, antagligen något ännu mer oerhört som upplevelse än sensationen i räkenskaperna början av sjuttiotalet när BNP för första gången inte ökade ett år.)
Om man tänker på hur ett prisindex görs kan man få
lite sifferfrossa. I konsumentprisindex finns saker av typen en
nejlika röd, en skjorta vit. En fotboll för sommarsport,
ett par ishockeyrör för vintern. Det är sånt
som ligger underst i vår ekonomiska politik.
Visst går det att göra mycket bra, framför allt kan man vara envis och ständigt kritisk. Ländernas BNP räknas ut med sunt förnuft, tuvhoppande mellan det bästa som bjuds, den dubbla bokföringens välsignelse, som ibland stavas input-output-matriser, som är ett slags konstfärdiga korsord över ekonomin som en enda stor maskin.
Olika statistikgrenar byter av varandra vartefter de har något att redovisa. Snabbast är naturligtvis enkäter, på gränsen till prognos. Långt efter kommer finansstatistiken med flera års fördröjning. Vad jag minns ansågs den svår att använda trots att den borde varit facit.
De verkliga kronorna måste alltså alltid jagas. Reparationer, var förekommer de, vad omsätter de? Gränshandel? Ibland får man göra det bästa möjliga, gå ut i korridoren och fråga några kollegor vad en omgång vinterdäck kostar ungefär och multiplicera in. Det blir bättre än inget alls, när man nu vet att det fattas och det är bråttom.
Den som tillverkar allt detta har naturligtvis svårt att riktigt tro på exaktheten, man har av och till försökt demonstrera och avsvärja sig genom att vid presentationen av resultatet tvinga fram avrundning till halva procentenheter, men det är inte populärt. (Lika lite som det vore gångbart att förstå att huvuddelen av nyhetstelegrammen om opinionsundersökningar om partierna borde gå i papperskorgen av mycket enkla och tydliga skäl.)
I kontakten med ekonomer som använde siffrorna noterade jag en förtroendebarriär av lite ovanligt slag. Om man själv ville lufta sitt tvivel om kvalitén, så ville ekonomen-användaren inte höra av något sådant. Där hade man nog mycket annat att tänka på! Att omintetgöra sitt eget arbete, det gick ju inte. När nationalräkenskaperna går ut blir de sanningens golv för nästa osäkerhet, prognosarbetet.
Och i viss mån förstår jag. Lite sanning är det väl i nationalräkenskaperna. Det jämnar väl ut sig på något sätt. Och kan man nånsin utreda sanningen om pengars värde? Tveksamt.