Artikeln handlar visserligen till större delen om de många psykologiska sidorna i läkarens yrkesroll, och hon dräller konnotationer och undertexter omkring sig, men i botten finns där en trumpetfanfar om den ekonomiska fördärvligheten. Citat: "Men det kan omöjligt vara förenligt med hans professionalism att vara välfärdsnedrivare, att medverka till att göra sjukvård till en vara på en marknad där olika företag slåss om marknadsandelar och konkurrerar om de mest köpstarka kunderna. En läkare kan inte vara ekonom - eller stå i maskopi med ekonomerna."
Vad är det nu som är så förskräckligt, så hemskt med ekonomi, hushållning? Ekonomi är att bestämma sig för resursanvändning. Det gjorde man i bondesamhället i tusen år utan att hetsa upp sig så förfärligt. (Bortsett kanske från frågan om räntan måtänka.)
Är det änglalikt att skriva kolumner i högraste spalten i DN:s kulturbilaga om djävulens pack av ekonomer?
Nej naturligtvis inte. Intellektuell vidskepelse och semantisk trångsynthet har nog aldrig varit vår bästa vän. Ekonomi är ekonomi och det är nog inte farligt att umgås med ordet, inte farligare än att säga "margarin", fastän en del föredrar att kalla det "blåvitt" margarin för att visa att de inte är mänsklighetens utsugare i det sammanhanget.
Jag ska titta igen på Företagsekonomiska Institutets affischkampanj
i tunnelbanan med alla glada damer som berättar att de har trivts
med att göra lite karriär på ekonomin.