I julas drabbades jag av en prima överraskning. Konsum i Orminge  verkade ha sänkt matpriserna överlag, kunde det vara tecken på en svängning av läget?

Utrikeskorrespondenterna kollar det allmänpolitiska läget på Salutorget i Helsingfors eller på Harrods i London. Jag kollar Konsum.

Jag har handlat i korsningen Fleminggatan - St Eriksgatan i många år och där har DN i flera omgångar jämfört Daglivs(Vivo), ICA, Metro och Konsum. Konsum har alltid tagit rejält med stryk, och det med rätta. Det är en typisk konsumbutik utan själ.. (Det finns dock ett par mycket högklassiga gröna Konsum på andra ställen på Kungsholmen, men billiga är väl inte de heller.)

DNs prisjämförelser har väl pressat lite genom åren. Konsums faktiska reaktion har varit  att öka öppethållandet jämfört med konkurrenterna. Nu är det 23.00 som gäller för Konsum sen flera år, en timme upp på Daglivs.

Offentliga sektorn i Sverige är numera oväntat aggressiv på servicesidan, rapporterar jag alltså.

Konsum har mängder av trogna kunder som gärna handlar dyrt. På Östermalm finns förvånande många pigga Konsum. Vad säger det om de olika svenska samhällsgruppernas tro på det starka samhället?

Ja, det kan  inte vara så lätt. Jag minns  Roland Svensson  från studentkåren i Uppsala. Som ung radikal i kårfullmäktige såg han oerhört säker ut. Man fick intrycket att han tyckte att studenttiden  var en lite störande distraktion i väntan på de stora jobben i rörelsen.

Den gröna profileringen har väl givit en ny chans, men image är inte allt.Tidningen Vi har väl alltid varit en stolthet, men vem vill i längden köpa bröd eller fläskkotlett till högre pris för det. Den som är gammal nog minns väl lanseringen av de blåvita produkterna som genial ideologisk murbräcka mot den slemma privata matindustrin.På den tiden trodde man på saker!

Men ett varumärke är nog ett varumärke och konstigare än så blev det väl till slut inte. Ett blåvitt paket potatismos, som var som klister, fick mig irriterad.

Ja visst, jag har alltså gått ur. Jag gick ur två föreningar på en gång. Det hände för ett antal år sen när jag fick 19 kronor och femtio öre i återbäring efter att ha viftat med medlemskortet i kassan ett helt år. Visserligen var årsköpet bara drygt femtusen. Men det knäckte i alla fall mig. Jag insåg att det var hänt. Det gamla Sverige levererade inte längre.

Djup misstro.

Det var därför jag blev så intresserad av de där låga priserna i Orminge i julas.

Har de fått ordning på strategin?.