Arbetets hjältar
 

Hallå Sverige! Jag vill hylla det sena  1900-talets svenska sekreterare för hennes progressiva roll när det gäller landets kontorsautomation! Mycket sällan har det varit sant, som det kanske varit tänkt, att kvinnor, särskilt äldre, skulle ha svårt att ta till sig något nytt på dataområdet.
 
Desto mera av träskalle har man sett på andra ställen i företag och organisationer. Även i själva databranschen, där  förmågan att använda ett kontorsdatanät, enligt min erfarenhet, ofta har varit sämre än hos kunderna. (Här kompliceras historien också av en intern kulturkamp mellan stordator och PC.)

Mitt första minne av ordbehandling är Ann Lundgren, som 1976 ofta gick och satte sig i en skrubb i gamla riksdagshuset på Riddarholmen och skrev ut (eller in?) statliga utredningstexter med en golvbaserad kassetbands-ordbehandlare. En klar majoritet av alla sekreterare, som jag träffat under åren sen dess har varit fantastiska "på data": Sakliga och snabblärda, intresserade av maskiner och nyttiga finesser. Diskreta.

Hade åldern betydelse? Kanske i början, Ann Lundgren var en ung tjej (hennes pappa hade haft vedhandel i Gamla Stan, måtänka var det därför hon jobbade i Energikommittén.)

Utan alla dessa diskettglada damer i alla åldrar skulle vi ha haft ett produktivitetsmässigt mindre utvecklat  Sverige än vad vi har idag.

Äras även något litet den som äras bör!