Docent Per Södersten har det senaste året haft ett remarkabelt genombrott med sin behandlingsmetod för anorexi på Huddinge sjukhus, vilket kan belysas av att han givits tillfälle att publicera sig i stora medicinska tidskrifter under senaste tiden.

Per Södersten har hävdat att den dominerande psykiatriska behandlingsformen för anorexi är ett stort misstag. Han hävdar att psykiatrins anspråk på att behandla anorexi inte bygger på vetenskap, utan på demagogiska framgångar hos några karismatiska förespråkare. Under lång tid har han utkämpat en dragkamp med andra inom psykiatrin på Huddinge, som försökt hålla honom nere.

Men fakta sparkar.

Söderstens ansats är att anorexi kan botas med träning att äta rätt mängd mat. Det psykiska problemen är enligt honom i första hand ett resultat av svälten och inte tvärtom.

Patienterna tas in på klinik och får genomgå minutiösa ät-träningsprogram vid datorskärm, som ska återge bedömningsförmågan för mättnad och mängd mat.

Framgångarna har varit nästan hundraprocentiga hittills och när detta började visa sig, räddades hans verksamhet till en prioriterad position av politiker och anslagsgivare. Många av hans första  patienter var i dåligt skick, för vilka  sedvanlig behandling misslyckats och detta gäller alltfort. Många är tacksamma, ty i vissa familjer har psykiatrerna ställt till trassel genom att avgöra att orsaken till anorexi var det ena eller andra i hemmiljön. Rekommendationer i vissa fall om att förälder och barn skall hållas åtskilda har uppenbarligen skapat lidande.

Men kampen är hård, den psykiatriska professionen står ju inför situationen att i en prestigeladdad fråga tappa ansikte och försörjningsmöjligheter.

I presentationer av anorexi i tidningsartiklar, kan man i regel se vilket läger som journalisten tyr sig till. Att den patientförening som finns för anorektiker till 100 procent stod på psykologernas sida uppfattade jag, när jag hörde ett radioinslag för något år sedan. Företrädare talade här med djup tacksamhet om den terapeutiska långa vägen. Söderstens metod kan nog duga för idrottsflickor, men inte för oss ville man säga.

Det kanske går att tvåla till Södersten på något sätt för att behålla prestigen för psykiatrin, men det finns ett besvärligt problem. Det är pengar. Den psykiatriska behandlingen löper över år och har ett mycket mediokert tillfrisknandeutfall. Per Söderstens kliniska metod är en fråga om veckor och månader och inte år. Man kan tänka sig vad landstingspolitikern måste tycka vid eftertanke.

Och vad tänker Freud i sin himmel? Tänker han på koncernens framtid inför etthundraårsjubileet? Eller har han slagit sig in på någon ny forsk däruppe. Med en sån begåvning...