I min TV sitter landsflyktade Margareta Winberg som en sentida Leninkopia och förklararar den kommande revolutionen. I TV-reportaget blottläggs en häpnadsväckande politisk opportunism kring tokradikala feministers framfart i detta land. Vi har till och med drabbats av lysenkoism: Regeringen har beordrat universiteten att undervisa i den sanna genus-perspektiv-ideologin! (Vilket den svenska lagomheten tydligen klarade av att endast låta gå som ett spöke genom rummet.)
Heder åt journalister som kör sitt j'accuse! ändå till botten! Ibland blir den undersökande journalistiken ganska så fel, men den besjälas av ett sanningssökande som vi har brist på.
Dagen efter programmet står Göran Persson i en TV-debatt rabblar pliktskyldigast det "kvinnliga underordningsmantrat", precis som de flesta andra politiker.
Vad vore Sverige utan ambitiösa journalister?
- - - - -
Går runt i storcirkeln Hc på Stockholms stadsbibliotek.
Spanar och spanar efter något som jag kunde behöva, men finner
endast mycket lite. Det är så mycket jag vet att jag inte behöver.
Knepigt eller tokigt, de vill väl så väl alla författarna.
Bodil Malmsten: Mitt första liv
Riktigt bra! Beskriver så fint distansen till ett tidigare liv. Hur främmande och fel det kan verka. Trots att det uppenbarligen är eget. Ibland ganska beundransvärt också. Men man kan eller vill väl oftast inte göra om det. Hon beskriver tonåringens ostoppbara förskjutande av föräldrarna. Tänk så mycket sociologiskt och antropologiskt intressant som därmed går i slasken. Som man har sådana bekymmer att återfinna några skärvor av vid 55+.
Spretigheten och burleskeriet i bokens komposition stryker under. Och det är så svårt att komma ihåg tillförlitligt, så det är lika bra att ta ut svängarna, menar hon. Antagligen helt rätt.
Jag är inne på samma linje: När man ser tillbaka på
det där tidigare jaget kan man verkligen känna sig brydd och
avståndstagande. (Och vad ska man inte säga om ett
liv efter detta?)
Ola Hansson: Prosa i urval
Helt annorlunda! Språket flyter vackert och stilla som en skånsk
å. Eller målar som violiner i en orkester. Kanske Ola
Hansson levde sammanhängande? Trots kringflackande. Eller också
betyder ingenting ingenting.