sommestad.com - fyrtiotalist e-zine

arbetslagligt

Ibland finns de stora utropstecknen i det vardagliga. Jag har via en bekant fått lite inblick i hur en stockholmsk stadsdelsförvaltning organiserar sin dagisverksamhet.

En chef på 80 "personal" (detta underbara svenskord!) på ett tiotal avdelningar spridda över kvarteren. Hur fungerar det? Hur kan en chef överhuvudtaget ha koll på 80 personal på olika ställen?

Svaret är "arbetslag". Framställs som självklart och inget att diskutera. Men jag förundras. Jag skulle kalla det "självstyrande grupper" och tänker tillbaka på vad som var politiskt korrekt önsketänkande för 30-40 år sen. Här fanns det nu. I stor skala utan att någon inbjöds att kommentera. Kanske var det rent av insmuget under ett kvinnligt genusparalaply.

Man kan se på det från olika håll:

Arbetsgivarehållet: Det ser ut som ett osedvanligt fräckt sätt att smita ifrån kostnaden för mellanchefer, som skulle ansvara för varje dagisavdelning eller åtminstone för varje stuga. Antagligen förmodas någon förskolelärare i arbetslagen ta det ansvar som kan behövas, men utan att vara utsedd till det och utan lönepåslag för det.

Vilket leder fram till frågan  om effektiviteten.

Jag minns att politiskt intresserade på sjuttiotalet diskuterade lönesättningen i självstyrande jugoslaviska företag. Kunde bli för hög, mm. Det var nog ganska abstrakta resonemang. Utan livserfarenhet ställer man frågan om praktik och effektivitet sist i ledet.

När man har erfarenheten ser man verkligheten från andra hållet: Kan detta fungera? Är det säkert? Är det effektivt? Svarar det mot verkliga behov? Naturrättsligt orienterade frågor om det tjusiga i demokrati ställer sig sist.

Fungerar dagisen?  Vill föräldrar lämna sitt barn till ett ställe som styrs av ett arbetslag där kanske ingen tar ansvar för det som är besvärligt och  där barnskötarna röstar ner förskolläraren? Uppenbarligen lika viktigt som produktionen av högteknologiska produkter i industrin.

Jag frågar om det fungerar och får delvis bekräftat att självstyrelseriet på dagis kan ha sina typiska brister emellanåt.

Men, naturligtvis, ett hierarkiskt system garanterar heller inget säkert i det praktiska fallet. Så frågan är öppen om vad som är bäst. Mest är jag förvånad över att det överhuvudtaget kan fungera. Och undrar om kommunen som arbetsgivare är hänsynslös eller goda gåvors givare. Om det nu överhuvudtaget är så att kommunen styr.