"The news from Sweden about the assassination of the Foreign Minister got packaged with a "country profile" to inform us about Sweden. I was amazed to discover that, till a few years ago, most TV and radio there was public and that public TV and radio still claims a large share of the market. How different from here! We are bombardeded with commercial TV and radio from birth. There is one public TV station and one public radio station, and hardly anybody ever uses them! Is Sweden typical of Europe in this way? ..."
Jag blir alltid så ställd. Först över amerikaners brist på förtrogenhet med Europa, som ju vid eftertanke inte alls är värre än vice versa. Och så över faktiska skillnader.
För en svensk som levt i ett Sovjet-light-samhälle sen mansåldrar blir kikaren bakvänd. Vad säger man till svar?
Det är svårt att komma på något. "Tänk på Canada så kanske du förstår lite om oss", skrev jag tillbaka, men jag är osäker om det tog i någon skruv därborta (fastän hon faktiskt bor vid nordgränsen). "Tänk på Britain och BBC, det är inget speciellt med Sverige här..."
Amerikanska vänstermänniskor kan vara godhjärtat heroiska på ett sätt som ger gåshud på den här sidan. Där vi mer praktiskt levt med Stalin & Co.
Amerikanska fackföreningsmänniskor kan te sig änglalikt fanatiska på samma sätt. I Sverige, där fackföreningarna varit statsbärande i sjuttio år är den naturliga politiska agendan totalt olik. Verkligheten kräver alltid något extra.
Jag tänker på lite intryck från några amerikanska postkontor i the West för några år sedan. En liten chock och komma in där och se något som nästan liknade ett museum med blyertspennor och silverhåriga damer stilla bakom glasdisken i grått dagsljus. Detta samtidigt som Ulf Dahlsten härjade som värst i Sverige.
Det finns en hel del positivt over there. Det är just den här kärleken till det obefläckade publika. Amerikanska public-TV och public-radio-kanaler är klockrena. De stänker av glädje över att vara vid en spännande frontier.
När jag skriver detta regnar det "fat cats" i det svenska näringslivet. Där är det lite lika på båda sidor.
Förr eller senare blir väl offentliga sektorn lika spännade
som den var i min ungdom på 1960-70-talet. Det svänger om tidsanden.
Lite kul är väl det.