Hur jag kommer allt närmare den först så oroande metaforen "ge upp all vanlig strävan och bosätta sig på Gotland för att odla rosor".
- - -
En hyllrensning tycks pågå i samhället. Idag Gudrun Schyman, igår Erik Fichtelius. SVT byter programledare här och där, inte ett decennium för tidigt.
Schyman - en epok? Förhoppningsvis en antydan om en vindkantring för den tidsandande dumdryga feminismen. Den som jag själv har levt med i decennier. Blivit stimulerad av men egentligen till slut mest betryckt. En värld där sakliga argument virvlar som smutsiga, osynliga fjärilsdun i hörnen. En värld för män och söner att ta avstånd ifrån. Ja, jag säger det, fast det är så mycket bekvämare att bara artigt vända bort sin uppmärksamhet.
Bosse Ringholm går en rond i en ny pratshow. Inte oävet som en modern Göran Persson under en ny Gustav Vasa? En ny en. Som ska föra detta Shymanska bakhasfolk in i Eunionen? (Ja det där med Göran var ju ett kungasnäpp fel, men folk är ju inte så noga nuförtiden.)
Politiken är slask.Gråare än grått. Orkar inte läsa partiledarnas glada veckobrev så här en tid efter valet. De mail som förut verkade så pigga jämfört med de presidentstånkande Bildska. Lejonborg vinnlade sig om disposition och mellanrubriker i motsats till den halländske högvälborne i flygplansstolen.
De borgerliga politikernas skamlösa opportunism i fråga om
biltullar i Stockholm blir en rejäl spik i kistan för mig. Det
äcklar mig. Eller inte ens det. Direkt i mail-thrashen med det. Ljudlöst,
elektroniskt. Bara vattendropparna på de kala ek-grenarna utanför
är vittne till det.