Är konst ett evolutionärt framsteg? Något som per definition inte ska gå att känna igen? Är det viktiga saker de sysslar med de där konstisarna?
Nog verkade det viktigare förr. Artonhundratalets romanförfattare och impressionisternas forskningsnit? En undran som i alla fall känns rimlig.
Homeros med versfoten - kanske var det en epokgörande uppfinning i tänkandets historia. Precis som tryckpressen, VisiCalc och ordbehandlingsprogrammet på datorn?
Eller ta miljöer. Ett gemensamt arv av känslosamhetens reaktioner. Vad är den patina som omger körsång i kyrkor? Kultur?
- - -
Eftervals-features i blaskorna. Någon politiskt korrekt klassificerad helsida (invandrare, kvinna och icke-08) drar till stan och riksdagen med programmet att hembygden ska märka att hon arbetar för dem.
Åhåjaja. Tio motioner till till de tusen som handlar om lokala småttigheter, som riksdagen egentligen inte har mandat att befatta sig med.
---
Politik är att ta för sig. Vad det nu det blir. Det är egentligen fråga om konsumentsinnets olika ansikten. På sätt och vis alltid en teoretisk motpol till entreprenörsskap. I bästa fall är det ett kravsättande som smörjer ekonomin.
Tänker igen på min läsning av Benjamin Franklins memoarer. En man som var på sin ålders höst när USA grundades. Den mannen förmedlade en modernitet som är häpnadsväckande. Teknik, politik, psykologi, filosofi, social ingenjörskonst, skrivsätt!
Möjligtvis är det dygden som gått under sen dess. Han skulle ha varit ännu tuffare på arbetsmiljön än Göran Persson.
---
Aldrig har så många sjuka varit så friska. Eller hur det nu var. Arbetsmiljöverket torde tacksamt notera sitt existensberättigande. Häpnadsväckande diagram som visar att sjukligheten är nästan exakt korrelerad med nordlig breddgrad i landet eller tillhörighet till offentlig sektor flimrar förbi ibland, men snabbt. Ingen vill ju göra sig skyldig till majestätsbrott.
---
Vissa gör en dygd av verkligheten. Talar för medborgarlön och paradiset genast ur politikerns hand.
---
Någon stor-VD uttalar sig idag i bladet om när IT-marknaden vänder. I andra änden av den politiska kartan finns ett annat parasitärt träsk. Värst är väl alla av den nyare sorten, som betalar sina segelbåtar och stadsjeepar med hjälp av det grundligt uttaxerade mervärdet av sina expertråd i aktiehandeln. Och här är problemet större, eftersom det är world-wide!
Det vilar alltid något patetiskt över företagsledning (eller politisk ledning). Stora ord som alltid förväntas, men ofta så oerhört liten förmåga att påverka. Om de inte hade så mycket bonuströst, skulle man lida lite med dem för uppdragets skull. Det är min bild av världen. (Jag har varit tio år i statsförvaltning och femton i privata företag.) Det gäller ganska lika, vare sig det gäller minister i svensk regering eller VD i ett företag.
---
Och, rent matematiskt. Notan för deras lilla extra kommer till
oss andra, fotfolket som faktiskt jobbar och skapar. Om vi nu inte har
insjuknat.