Höst. Har jobbat sen i somras å Östermalm, Suttit
i ett fint åldrigt låghus i en park vid korsningen Styrmansgatan-Storgatan.
Fint att strosa Storgatan fram på morgnarna och spana in de å
stadsdelen lusteligen boende. Men så väldigt rolig är inte
stadsdelen egentligen. Ja, rent av ganska tråkig. Åtminstone
på vad man kan se på utsidan.
Livet är omseklat. Inget blir vad det (möjligen syntes) vara.
Någon dag efter 11 september, när jag gick en kort eftermiddagspromenad fick jag se Jan Guillou stående utanför tobaksaffären å Banérgatan nedre. Han såg mycket misslynt ut. Han stirrade snett nedåt och verkade inte kunna bestämma sig för om han skulle röra på sig eller stå kvar.
Men det är klart, han kanske bara väntade på en taxi.
Möter en dag en ungdomsbekant på Konsum i Ektorp. (Konsum som av någon outgrundlig anledning är så väl representerat på just Östermalm.) Min bekant handlar alltid på Konsum, och inte på ICA något lite längre bort. Hör att det vore som att gå igenom checkpoint Charlie för henne.
Vid ett annat samtal för några månader sen kom vi in på Vietnam. Det är högst betänkligt att IKEA låter vietnameserna göra möbler för svältlöner, menade hon.
Här står tiden stilla kan man tycka. En snapshot på mänskligheten. Inga nationalekonomi-lärospån för henne under de 25 år som gått. Och ändå har hon jobbat med bistånd under många av de 25 åren!
Det är också flagellanternas höst, denna vår kulturs märkliga motsvarighet till "Jihad". Inom och utom USA. Allt är naturligtvis vårt eget fel. Jag har hört det förr. Till dövhet. Decennium in och decennium ut, från de så kallade intellektuella.Ju längre från verkligheten, desto mer fantastiska visioner. Möjligen lider vi numera viss brist å detta. Jag har noterat att det är allt vanligare att importerade översatta politiska kulturartiklar får täcka spaltkvadratdecimetrarna i stockholmska morgontidningar.
Läser en artikel om Indien av gamle härlige Lasse Berg. Med ett frustande humör sätter han skåp på nya platser. Indien har utvecklats fantastiskt bra de sista femtio åren, det är inte tu tal om saken i hans rapport av år 2001. Han tycks vilja slänga gamla tjusiga proggiga undergångsprofeter som Georg Borgström i väggen så att det bara blir våta fläckar kvar. Västvärldens rapportering om tredje världen har varit usel, enligt igenkännbara mönster. Världen används bara för att projicera egna nojor på. Med ett verkligt intresse för verkligheten har det varit sämre beställt.
En svensk ekonom skriver om en amerikansk akademiker, som besöker Sverige med budskapet att Sverige under de sista 30 åren varit mycket framgångsrikt. Med att bevara välfärdsstaten! Att vår inkomstutveckling varit riktigt usel var dock inget som bekom en sådan tänkare. Som dessutom lite pressad erkände att han inte visste värst mycket om Sverige. Huvudsaken var uppenbarligen istället att få använda Sverige som ett slagträ i amerikansk inrikesdebatt.
Ja, hu så de e! Man läser ju Dagens Nyheter, åtminstone i perioder. Där är allt så eländigt alltid, så att om man lägger ihop alla årgångar så räcker nog inte ens tusen Georg Borgström till.
Men det är ju jounalistfriserad olycka inom ganska behagliga svenska
välfärdsramar. Så vi överlever ju.