Politiken är det möjligas konst. Ofta möjligheter
i den intellektuella omoralens träsk.
Har nog utgjutit mig ofta nog om grönvänsterns barocka ny-nationalism, eller socialdemokraters sublima och djupa konservatism. Men sånt är möjligen inte värst.
Kan sådana borgerliga partier regera utan att visa sig lika sjuka?
Exempel:
Fastighetsskatten. En högst naturlig skatt, i högsta grad mycket använd i anglosachsiska länder, som i vissa kretsar anses ligga himmelrikets portar nära. Ett fjanteriskådespel som pågår. Nog kan man diskutera procent. Men inte ta till de brösttonerna.
Hyresregleringen. Vore det något allvar med moderaternas liberalism vore väl saken klar. Men så icke. Moralen är lika låg som i det röda lägret vad det gäller bidragsingenjörskonst för massorna.
Stadstrafik och trängselavgifter/vägtullar. Glasklart att det kan vara rationellt och effektivt. Finns ingen anledning att hävda gratis utnyttjande av gator som om det gällde demokratins fundamentala principer. Ser dom ingenting på sina studieresor? Hävdar man socialismens överhöghet i protest mot vad som är vanligt i USA?
Nej. Dumhet är inte attraktivt i längden. Många tycker
som jag (att logik och ärlighet ska gälla). Men de utövar
politikens feghet.