Maline

Det var uppe i bergen vid Davos som han träffade på Maline Noire. Han hade tittat ner och plötsligt sett en silver- och svartmålad PolBus 170 på niotusen fots höjd i nästan samma kurs och fart.

Under fem års flygning hade han  aldrig träffat på en annan pilot som sysslade med det han gjorde, nämligen att flyga med den världspolitska kompassen från land till land och sälja sin expertis på högsta nivån. Han levde ett fritt liv, ehuru ibland något ensamt. Han minskade pådraget, sköt fram spaken och gick ner till niotusensexhundra innan han tog kontakt. Maline besvarade positivt och de gick in till landning som sju och åtta.

"Du verkade ensam" sa han

"Kan du vara själv" sa Maline bistert. "Jag kan taxa ut direkt om jag stör".

"Lugn, jag ska bara hämta Holbrooke. Vi kommer att ha överläggningar onsdag morgon i Sarajevo. Kanske vi kan ses i London senare?"

Livet har säkerligen en allestädes närvarande inneboende logik. Sett från lufthavets kyla, kan den vara skeptisk. Helheten kommer alltmer att framstå som ett misslyckande.

Han var åter i luften efter ett något avkortat konferensbesök. Tidsschemat var alltid steget före. Han tänkte på de stora flyganfallen 1998 som just hade diskuterats. Själv tillhörde han dem som alltid hade tvivlat på att dessa skulle leda till det uttalade målet.

Han kontaktade bunkern vid Helgeandsholmen i Sverige. De visste att han inte kunde närvara vid torsdagens debatt, det var bara fråga om att kontrollera att epostförbindelsen var intakt. Hans egna möten skulle fortsätta den kommande veckan. På fredagen var det dags att flyga över Östersjön till Riga i Lettland för att delta i konferensen med det återuppståndna liberala partiet och diskutera den baltiska regionens närmande till Europa. På lördagen skulle han styra mot Turkiet med mellanlandning i Moskva, vilket han regelmässigt brukade lägga in. I Ankara var den stora frågan den begynnande västförankring som han ansåg kunde förhindra en gradvis islamisering av Turkiet.

Att flyga över det gamla Jugoslavien hade sina sidor. Han mindes alla synnerligen problematiska flighter genom åren i luftrummet kring Bosnien. Med åren hade hans nav dock förflyttats alltmer mot Bryssel.

Han ökade pådraget och steg tvåtusen fot igen. Länge hade han varit med, men Quay d'Orsay och Foreign Office kunde aldrig släppa på sin reserverade inställning, verkade det som. Han hade visserligen många ljusa minnen från flygbaser i Italien och andra ställen, men en månad senare kunde det likafullt vara kniven i ryggen.

Han kanske skulle göra ett nytt försök med svarta Maline. Kanske han kunde få henne att möta upp i London nästa söndag. Eller åtminstone någon av de kommande. Han såg de ryska byarna i mörkret nedom. Det var verkligen nästan svart, här kunde man verkligen studera den ekonomiska utvecklingen och jämföra postsocialistiskt mörker med Beneluxländernas europeiska vintergata. Eller varför inte förorterna till Istanbul.

Den ryska natten var händelselös och han fick tillfälle att resa i förväg i tankarna.

Den sjuttonde var det dags för den koreanske presidenten Kim Young Sam och sedan middag i Hong Kong med dess nya politiska ledning innan det var dags att åter flyga till Europa, Bonn och efterdyningarna till bosniska konflikten.

Dessutom utvecklingen i Nordkorea - den sista dogmatiska kommunistiska bastion. Här såg man att det finns en reaktion mot en politik som i nationalismens namn mest lett till isolering och korruption.

Han skulle flyga hem via Wien och ta del av den senaste utvecklingen i det drama som ett antal EU-regeringar ställt till med kring processen i säkerhetsrådet.

Tillbaka till Ankara. Nästa morgon skulle han flyga via Istanbul, det Nya Rom till det Gamla Rom - det var ju så det var när det romerska riket flyttade imperiets huvudstad. Den albanska frågans betydelse för den framtida stabiliteten i regionen kunde knappast underskattas.

Det bleve nog i alla fall omöjligt att träffa Maline. Han tryckte på Del för det nästan färdiga e-post-brevet i den bärbara datorn. Men det ville sig inte, den trådlösa musen hade tappat kontakt med IR-porten bland alla flightdokument. IR-porten blinkade rött i taskbaren och gav ifrån sig ett dovt murrande ljud. I högst femton sekunder. Den inrikespolitiska situationen i USA inför nästa års presidentval var det som han egentligen höll på att skriva om. Bäst att spara det dokumentet innan det hände något mer. Informationsrevolutionen var ändå det viktigaste. Det var kanske där han skulle lägga mer av sin tid. Och det var väl knappast något för svarta Maline i alla fall.