"Observera att mellanlägen giva ej mellanvärme". Sa Partigängaren.
Det var oväntat kallt och rått för att vara en varm vinter i växthuseffektens tidevarv. De hade stannat till vid smörgåsflickan som dag ut och dag in sålde förmiddagsmackor till de förbirusande arbetsresandena i den samhälleligt aparta förbindelsegången mellan två stationer.
Ja var helt häpen över att partigängaren stuckit åt
smörgåsflickan en femhundrakronorssedel för en 18-kronorssmörgås
och sedan hade tackat nej till att ta emot växeln!
"Alltså, mellanvärme fanns ej. Så var det på den goda tiden, på folkets järnväg. Underbara vagnar med plysch och den rätta suveränt auktoritativt röda färgen. Det var alltså ett rejält förnicklat handtag på en stång, som stack rakt ner i vagnens hemliga innandöme. Så är det nog också och med det politiska omdömet. Det kan alltså komma en dag då man måste lyfta handtaget och vrida helt till andra sidan."
"Men femhundra kronor..?"
"Sådana som smörgåsflickan, den nya tidens entreprenörer, de lider, staten görer icke sitt. Då måste det personliga ansvaret träda till. Det är så socialdemokratin fungerar. Har alltid gjort i alla illa tider. En pragmatisk evig kraft i samhället."
"Menar du allvar?"
"Kanske. Man får ta bidragsgivandet i egna händer. En sån flicka ska inte behöva förtjäna sina pengar på kapitalistisk väg. Inte enbart. Hon är ju vårt folk, som vi brukar säga..".
"Så du ger bidrag?"
"Jo, varje gång jag går här. Varannan dag blir det ungefär. När jag har ärenden till departementet. En dubbel painriche med räksallad. Hon vet att det blir 500, vi är överens numera. Och jag vet att det åtminstone blir en till som får sin dagpenning."
"Men så kan det väl inte få fungera. Det blir väl inte rättvisa.."
"Rättvisa? Det har jag inte sagt. Men bidrag. Människan och samhället kan inte nå socialismen utan bidrag. Även en kryptofolkpartist som du måste väl inse att vi alltid måste bekämpa kapitalismen och vinstintresset. Varje omfördelning, om än liten och periferisk, är en liten seger för politiken."
"Hon måste tro att du är galen!"
"Mycket möjligt. Men jag vet att jag har rätt. Och jag behöver aldrig köa. Du vet, fri lunch som det heter i nationalekonomin. Jag har fri smörgås."
"Men då är det väl inget bidrag utan en betalning!"
"Nej, nej. Det är ett bidrag och jag betalar inte för min
smörgås. Min vän, det är så märkligt lite
som du har förstått av vårt samhälle..."