Han har egentligen inga bra argument, men jag kan nog förstå honom.
Det handlar kanske om något djupt. Något oändligt värdefullt som Mona S, exekutive Olsson och många andra nog kan förstå.
Det kan vara upplevelsen av att äntligen få vara utanför, att kapa banden till det svenska medborgarskapet. Att inte längre vara en del av den förutsägbara majoritetsmobben. Att ha ett alldeles äkta pass som ovedersägligt och oåterkalleligt visar att "jag står utanför".
Utanför. Och också fri. Fri utan återvändo från den ständiga känslan att vara till lags, att alltid vara beredd till att förråda något eller några för favören att märkas i gänget eller att för att få 1 minute of fame någonstans.
För mig själv har det i alla fall varit viktigt. Så oerhört många människor kommer aldrig någonsin över sitt handikapp att vara sociala. Sociala i meningen gäng-missbrukare. De missar den viktiga delen av sitt vuxenliv.
Man blir så uppfinningsrik, tror jag. Stimulerad av alla tjuvnyp. Jag minns många lustiga saker av typen att bli vägrad ett abonnemang för telefon på Telenordia (som de först gjort direktreklam för) för att det fanns en 8 år gammal fläck i kreditupplysningen. Där det samtidigt framgick att jag sen flera år tjänade minst runt 35000 i månaden. Eller att få avslag på (högränte-)kredit, för att det fanns för många kreditförfrågningar (2-3 st på ett år). Allt man tittar på meddelas det. Fuck you! Och lycka till på alla CRM-seminarier ni kommer att gå på under 2001.
Och jag har i många år tänkt skicka ett tackkort till Nordbanken, som aldrig sparkade på mig och mitt bankkort med kredit på 15000, trots att det var uppenbart att jag i många år levde i de ekonomiska kloakerna.
Tack Sverige för att jag har fått detta extra stöd i att känna att jag inte hör till! Det har varit en behaglig och hoppingivande upplevelse av djupaste betydelse. Och jag tänker då inte främst på det offentliga Sverige, utan på den stroppiga resten.
Jag är inte någon av er, glöm inte det! Jag mår
så bra av att inte läsa DN Debatt och av att lägga DN:s
kulturbilaga oläst i tidningshögen. Metro är oftast roligare.
Den är ännu så länge inte någon parodi på
sig själv. Och den är inte med i gänget. Läses säkert
av alla aktuella och f.d. kronofogdeklienter. Tänk om vi bildade förening
- det skulle kanske vara intressant.