Det finns två sorters konstnärer säger z. Dels de som gör det de tror är rätt, dels de som inte bryr sig om publiken utan gör det de känner är viktigt. "Jag kan direkt se om någonting är konst.." också vindlar resonemanget iväg bortom mina landamärer.
Subjektivitet trodde jag var nyckeln till konst. Men hon kanske
lär mig något. Något som jag inte ens anar än.
Subjektivet är stort. Ta som ett exempel en kulturyttring, som sällan får några recensioner: pornografin. Allra minst bild-pornografi, som väl är störst.
Likheten med vanlig konst finns väl: Antalet motivkretsar och sätt att visa saker på, tycks trots allt vara ganska ändligt. När man tränger ner i botten på andras avslöjade hemliga fantasi-liv, så återkommer samma standardiserade märkesvaror stadigt. Igenkännande av egna hemliga önskningar och vedertagna koder är ett basackord i det pornografiska utflyktslivet.
För att inte tala om den slags pornografi som visas på TV, ett outgrundligt lobotomerat illusionsnummer.
Hur ställer man sig till det subjektiva i pornografin? Å ena sidan finns ett brett, men alls inte oändligt spektrum av specialiteter, vilka appellerar till olika grupper av intresserade. Å andra sidan kunde man lägga in recensentens dömande von-oben-perspektiv för att knäcka idén om att allt är lika mycket värt.
Är det fetisch- och redskapsinriktade budskapet till onanister mer tröttande eller smaklöst än mer psykologiserande och dramaturgiska stycken? Är det helt avklädda och kliniskt frilagda möjligen sämre än det där skamlösheten mer exakt och precist är injusterad på glänt?
Ska kvinnors och mäns upplevelser på detta viktiga område tryckas in i samma enhetliga bedömning? Egentligen är naturligtvis en uppdelning på bara två kön alldeles för osofistikerat för en meningsfull kvalificerad bedömning på detta område.
Jag undrar om det skapas så värst mycket pornografi med "det här känner jag är rätt" enligt z:s modell. Skulle lite mer recensioner göra underverk? Lite utvädring av begåvningsbrist och kanske en möjlighet att hjälpa fram något nytt som skapats?
Men på vems grund?! Man återförs obevekligen till frågan om subjektiviteten och bristen på enhetsmänniskor! Könsroller - officiösa och subversiva, omoral och inkonsekvens, liksom teknik och människa-maskin, det är dynamit i det här utvecklingsperspektivet.
Till skillnad från vanlig konst kan ju även pornografi konsumenttestas, åtminstone i viss utsträckning. I likhet med det förhållandet, att bildkonsten före fotografin hade ett större inslag av visuellt bruksvärde. Porren har ju gudilov ännu inte blivit nonfigurativ och abstrakt.
Recensenten måste även här positionera sig. Den som
tycker sig ha sett och prövat allt får nya behov och krånglar
till det för andra.