Maldiverna hade introducerats bland annat av en guideboksförfattare vid namn något på W., som hade beskrivit öarna som ett egenartat faktiskt paradis. Ett långt resonemang i boken handlade om att kriminalitet sensationellt botades med en mild form av deportation till någon lämplig ö den outtömliga arkipelagen.
Male, den lilla huvudstaden kan kanske liknas vid en platt och rejält förstorad version av Stockholms gamla stan. Utkastad i oceanen. Alla gator slutar vid kajkanten och horisonten är oändlig. Flygplatsen ligger i havet en bit ifrån som ett jättegungfly, dock torrt och sandigt, men bara några decimeter över havsytan. Jag utbad mig hos resebyrån om ett besök hos någon äkta maldivier och vi kom då hem till en trevlig kvinna som verkade ha avancerade politiska samhällskontakter och och erfarenheter.
Vi besökte museet. Thor Heyerdahl har forskat arkeologiskt på Maldiverna, som på så många andra ställen. Hans teori på Maldiverna handlar som vanligt om att de andra har fel. Det är hans livslånga "jej er en hummer" - runt hela den tropiska havsvägen. Men det är fina bilderböcker, där ligger gamle svenske Sten Bergman från Uttran i lä. Han har en poäng i att Maldiverna tar med tång i historien, det var nåt på tolvhundratalet eller så som de fortfarande inte vill höra talas om. Heyerdahls donerade speciella stenar låg emellertid inskuffade i hemskt dålig ordning i ett rum bakom en trappa. Mitt i ankomsthallen stod istället en motorcykel med många kulhål, som hämtats från en ganska nylig politisk kupp. Mest av allt påminde mig museet om Bollnäs hembygdsmuseum på femtiotalet, som jag fortfarande minns eftersom det var så knökfullt av rottingflätade slädar och allt sånt, varav massor hängde i taket, vilket måste ha fått det att torrnålsrista sig i mitt minne.
Jag förstod redan vid besöket hos den trevliga maldiviska kvinnliga politikern att reseboksförfattarens söderhavsromantik kunde vara en liten chartervariant av Koestlers Natt på dagen. Motorcykeln i museets entréhall ville uppenbarligen säga något.
Genom åren har Maldiviens normalitet bekräftats av en och annan tidningsnotis.
Det är mycket som man förstår att man inte förstår. Det är just det att man tappar förtroendet så in i bängen. Thor Heyerdahl är ändå en juste karl. Men politiska idéer, vetenskapen och journalistiken, det är så mycket slemmigare och ansvarslösare.
Men man kan tänka på hav, sand, palmer och oceanens fuktiga
andedräkt. Man kan sluta att prenumerera på en dagstidning.
Man behöver inte bli religiös. Man kan odla rosor, verkliga eller
bildliga.