En ung kvinna från Moskva gör kometkarriär i svenskt tillväxtföretag. Vart ska hon hem? Köpa bil, sommarhus, men var? Känner sig överraskat vilsen när samägande kollegor bara talar om golf, segling och livet hemma i Djursholm. Finns det något alternativ?
Själv har jag naturligtvis kunnat trampa detta trögtänkta land i hela livet och kunnat tänka ut min smak och var jag hör hemma. Och kanske i vilken fas jag är i den väluttänkta omgivningen.
Jag har varit runt i många yrken, har byggt egen villa, har bott i stad och på landet. Just nu vill jag inte till Djursholm, inte ens till Täby eller Äppelviken. Aldrig! tänker jag när jag flanerar förbi lyckliga villaäktenskap. Så mycket uppoffringar och hängivenhet, och närsomhelst kan din kvinna drypa av. Hänvisandes till att du är så tråkig - just på grund av din lojalitet och strävsamhet. Det kan alltid finnas någon annan presumptiv partner tillhands, som kan dra ett förhoppningsingivande kontokort mellan benen på henne.
Det är livet. Nästa gång kanske det är roligare att själv vara den som är utanför staketet och vet andra saker.
Ett liv med mycket lagom, lite anorektiskt fattigt på egendom och brackiga välståndssymboler, det kanske är en bra ny trend. Något att ersätta den hostande och hackande miljörörelsen med. Ett liv utan status köpt i butik. Utan köksmaskinpark och segelbåt. En variant på Woody Allens New York-image, kanske bara lite coolare än den asketiska stockholmska innerstadsandan.
Vi får se. Vem som kan underträffa bäst. Det finns alltid något att dra vidare till för den som vill uppfinna sig själv.
- - -
"Oj, jag trodde det var precis tvärtom..!"
Jo, det är den politiskt korrekta visdomen, det är därför som spegelbilden behöver sin upprättelse.