Idéer finns egentligen inte. Inte här, bara i dödsriket. Själen är ju stendöd från början, det är vårt jordiska som lever, våra biologiska existenser som vi ska hålla liv i. Det är som en bilmotor som du måste hålla gående.
Jag ser inte kroppen nu, jag ser bara in i tanken.
Har du inte kommit fel då? Äter du inte heller?
Jag går på efterrätten direkt. Jag sitter på altanen och då kan jag se livet. Det är trygghet. Även tillsammans med andra.
Det var som fan. Är du försäkringsagent? Ska vi andra vara verkligheten medan du sitter med konjak och utsikter. Det är faktiskt något religiöst över dig. Men fy sjutton vad tråkigt det verkar. Och illojalt. Tror du kvinnor och män föredrar idéer framför riktig riskfylld kärlek?
Självklart. Det är ju dit vi ska.