Den alltmer lättsmälta kulturpurén översvämmar världen. Snart sitter vi alla fast i virtual reality. Dumma höns som vandrar rakt in i en Kallocain/1984-hönsgård? Till slut får du nog inte ens onanera själv.
Lär något om autenticitet: Skillnaden mellan det mänskliga hönsets såpa och verkligt liv. Ditt eget livs sparkapital och begåvnings-välstånd, i familj, på arbetsplats, etc. I tanke och känsla.
Vad är en heltimmes filmisk såpa mot ett skratt i korridoren. Vad är paketet med 23 kanaler mot en äkta vän på middag en fredagskväll?
Den som lever får se. Jag har säkert fel. När jag blir
gammal, ska jag inte skriva sånt här, jag hatar sådana
avsuttna intellektuella. Typ von Wright eller Adler-Karlsson.
Forskning? Ett av mina allra tidigaste internet-minnen: Jag loggar in på en resurs om Ludwig Wittgenstein, på vederbörande institut i Bergen. Text-arkiv, låter bra. Upp kommer ett textkritiskt arkiv, som med djupaste allvar handlar om vilka oläsliga blyertskrumelurer den gode Ludwig har skrivit i marginalen i tyska resp. engelska versioner av sina anteckningar.
Det var en av mitt livs negativa upplevelser. Jag tänkte på Strindberg, som skrivit något vasst om knappologisk vetenskap. Nu när 1900-talet snart är över kan det kanske vara dags att gallra i biblioteken och forskningsresultataten. Så mycket arbetsterapeutisk dynga kunde nog inte ens den gode Åugust se framför sig.
Back to basics. Som framgått tidigare är för mig just
den sene Ludwigs spelade "jag förstår inte i alla fall" en
inspiration.