Lustan och sinnestillfredsställelsen är vår arvedel. Särskilt nu till sommaren. Jag jobbar inne i Stockholm nånstans mellan Norrmalmstorg och Stureplan och kan inte undgå att uppmärksamma vad som sker nu på sommaren när det dåliga vädret ger upp, som det gjorde i går. Alla små bara midjor och förhoppningsfulla bröst som plötsligt insisterar på uppmärksamhet.
Lustan i storstan, kunde det vara nån slags existentialism som toge sin utgångspunkt i den urbana anonymiteten? I en sinnlighetens sampelmetodik?
Kan vi resonera oss fram till en lugnande, distanserad inställning till kärleken? Drömmen om ett nytt möte i juni - är det en slags allmännelig religiositet med sinnliga förtecken, något som alla kan godta? Vi kunde bli upplyftade av att vända intresset till sinnesupplevelsen i sig, snarare än till objektet.
Mina små fjortisar på Biblioteksgatan kanske är moderna
vestaler. Kärleken kan besjungas, transcendera till antingen intellektualism
eller religiositet. Var så god och välj!
Driftstillfredsställelsen - är det ett offer åt idéerna- eller tvärtom? Har lust värde? Bestående? Varför hör jag inte några anspråksfulla diskussioner om den exakta skiljelinjen mellan sinnlig och andlig lust? Det var nog bättre på romartiden. Ja, vad det gäller Aten vet jag inte, det verkar ha varit så bögigt och ojämlikt där.
Är den sexuella upplevelsen språklös? I så fall
blir det ingen halvsida i DN för Torbjörn Tännsjö eller
någon annan.
I alla fall, vem skulle inte vilja bli …
Men det finns en impuls att skjuta upp, att fördröja driftstillfredsställelsen, att vilja dröja ovanför vattenfallet och njuta av dimmor och dån. I måluppfyllelsens exaltation finns en början till eftertankens pessimism. Hösten.
Låt oss vara utilitarister: Vad är tillfredsställelsernas kostnad, vad är deras fruktbarhet? Är det någon idé att räkna på kärleken. Ja räkna med den kan man ju inte göra utan vidare. Kanske frågan "varför lust" kan te sig lika total som frågan "varför liv"? Det klarar nog inte Tännsjö i alla fall…
Ja, det är väl inte så lätt för den som är
på urban spaning att hitta sin kärlek innan sommaren har blommat
lite för länge. Men det är inte så illa ändå,
för vad är din otillfredsställelse annat än kontakt
med behoven. Ett vist ordnat andrum för nya beslut?
Ja nu är jag framme vid Wienerkonditoriet. Det ser trevligt ut
med alla borden som står i vägen mitt i korsningen. Här
går jag in och upp ett par trappor.