Nordsjön

Ett TV-program, som handlar om Helgoland, en klippö med spännande natur på Tysklands Nordsjökust. Vi får göra en lång rundvandring med professorn, som vigt sitt liv åt att observera naturen på denna karga utpost. Allt penetreras, fåglarna, havet, växtligheten,  blåsten, världen och människan. Programmet hamnar till slut inomhus i professorns vetenskapliga station.

Och hur har nu Nordsjön utvecklats under dessa trettio år. Detta är den ultimata frågan som till slut når professorn. Det dramaturgiska upplägget är sugande som i nutida svenska magasinsprogram från Skåne eller Västerbotten. Men det är bättre eftersom man har den äkta blåsten överallt.

Kan man se att Nordsjön förorenats under denna långa period som professorn har forskat härute?

Men nej, professorn tänker efter länge och talar eftersinnande. Nej, han vill nog inte gå i god för att det kan sägas att det blivit sämre totalt sett under dessa trettio år. Det finns så många faktorer och det är faktiskt svårt att mäta med säkerhet. Det går inte att  kategoriskt påstå att det blivit så mycket annorlunda under just denna period om man ser i stort.

Reportern försöker igen, men får bara en upprepning och en vänlig uppsyn till svar.
 

Jag tänker ofta på det där programmet och på denne man som sett världen på sitt blåsiga Helgoland. Det svalkar upprördheten ibland.

Om reportern tyckte att programmet blev bra eller om han rusade ut och satte en pistol för tinningen och tryckte av kan man ju undra. Men det gjorde han ju inte, utan han åkte hem och klippte ihop ett minnesvärt TV-reportage.