Vad betyder ett idylliskt landskap,
en söderhavsstrand,
en utsikt mot horisonten för tanke och psyke?
 
 

Lawrence Durrel excellerade i känslosamhet och exotisk miljö med sin romansvit Alexandriakvartetten. I romanerna ingår också författarens boende på en enslig grekisk ö. Postbåten till Alexandria går lagom ofta, eller sällan, för att balansen mellan lantlighet och kosmopolism ska hållas i styr.

Kanske ville han leva sig in i tanken att det sköna landskapet (och de enkla människorna?) är hemvist för kreativiteten. Hans romaner är imponerande utbrott av sensualism, men de håller kanske ändå inte ända in i mål.

Fiskeläget han i verkligheten mest bodde i ligger på norra Korfu. Korfu med sin skog är vackert, men är kanske mest intressant som en plats där turismen har hundraåriga anor. Det antyds av att ett sommarstugepalats för den österrikiska kejsarfamiljen är en av sevärdheterna. Turismen som näring förvandlar sig alltså till en del av det som alltid har varit. Byarna uppe på bergshöjderna är dock välbevarade. De har på något sätt klarat sina första hundra år av turister, inklusive Durrel.

En kvällsutsikt från en hotellterass kan kännas viktig i minnets rangordning, men då som ett fokus för minnen av en bortavaros aktiviteter och insikter. Durrel skriver en del om sina göromål med hyrandet av hus på sin grekiska ö.  Jag förstår honom. Vi behöver åtminstone något av arbete, uppdrag eller sociala kontakter, annars uppenbarar det sig det exotiska eller det gudomligt sköna landskapet  i verkligheten som ett depressionens skogsrå.

Så blir skönheten och friden i livet något vi behöver ha omkring oss, tillsammans med annat. Man behöver inte åka till sydliga hav för att få insikt. Åk ut till den ensliga skärgårdsön eller till sommartorpet off season. Hur många timmar trivs du med att bara vara ensam med den vackra naturen och dina tankar?

Ja, det är väl lite olika. Men jag har väl ganska rätt, det kryllar inte av skapande människor ensamma ute i skönheterna.

Det är kruxet med skönheten, den är ingen produktionsfaktor. Jag har bott vackert bland berg och sjöar i Sverige. Det ger nya intryck och estetisk glädje för livet, men det betyder egentligen inte ett dugg. Man kan inte leva på skönhet, inte ens tänka med den.