Kalle Anka
 

- Men mamma, när ska du börja jobba nån gång då? Barnet var med på kontoret och hade hunnit bli trött på att sitta och rita och också lite upprörd över att mamma bara satt och pratade i telefon och plockade med papper. En familjehistoria.

Barnet ser Kejsarens Nya Kläder och som vuxna upphör vi aldrig att se dem i arbetslivet. Vi tycker att det finns en del andra, som inte gör just någonting ordentligt, i varje fall inte med tanke på vad de får i lönekuvertet.

Och aldrig kommer man riktigt runt det där. Och har man tur eller framgång med att få mer, så tycker man att man gott kan behålla det, det räcker ju ändå inte så långt.
 

- Pappa, varför har han över hundra tusen i lön och du och mamma har bara. Ja just det...

Det kunde ju vara lockande att säga något i stil med: Ja, du förstår det är väldigt konstigt, men så är det. Han har väl gått på Handels och så hjälper dom alltid sina kompisar sådär ..

Men det kanske inte är så klokt, om andra vet man inte alltid så mycket. Det som vets  en bit bort i korridorerna eller i privatlivet är kanske inte så pålitligt.  För egen del vet jag att det som jag själv tycker är mina starka sidor,  i privatlivet alltid har betraktats som något som katten släpat in.
 
 

Det är inte så lätt att få hög lön, men vi försöker heller inte särskilt ivrigt. Det är vad dagens text ska handla om.

Det finns många sätt att dämpa sin löneutveckling. När jag i unga år var handläggare på en statlig myndighet var jag med i TCO-facket istället för SACO, förmodligen på grund av någon diffus romantisk politisk preferens. Det var synnerligen korkat. Som byrådirektör kunde jag alltid bara förvänta mig att jag nog inte skulle ha något just då, det fanns ju lågavlönade att tänka på.

Till historien hör också att ifrågavarande myndighet var helt renons på personalpolitik, det var lika lite påtänkt som snöröjningen i Nairobi. I denna situation hade TCO-facket faktiskt vissa hedervärda ambitioner att tänka åt arbetsgivaren. Det har inte med lönefilosofi att göra, men det leder mig in på den viktiga personalpolitiska lag som kan kallas underst-i-högen.
 
 

Underst-i-högen-principen innebär att den som är skicklig i sitt arbete och lojalt stannar på sin arbetsplats, får sämst löneutveckling och minst uppmärksamhet av företagsledningen.

Jag tycker mig kunna se att lagen alltid gör sig gällande i icke obetydlig mån. Må vara att den inte alltid är lika provocerande uttalad som den var på min statliga myndighet, där varje ny anställd köptes in till nytt och högre pris, helt oavsett lönelägen och kompetenser i övrigt.

Underst-i-högen är svår att upphäva. Många tankar om progressiv personalpolitik och smarta befordringssystem har tänkts. Ja de personalpolitiska yrkena och Human Relations Management torde omsätta resurser i nivå med ett medelstort europeiskt lands förädlingsvärde.
Men det är och förblir svårt att säkerställa en tingens bättre ordning, än de marknadsmekanismer som är alternativet. (Ja, jag menar förstås att marknaden avgör vem det egentligen var som var underst i högen...)

Underst-högen-principen styr världen, lika säkert som att Parkinsons lag och Peters princip gör det.
 
 

Men det finns hopp. Den som lite närmare analyserar lönens vandring genom livet, kan se hur saker och ting faller på plats ganska väl.
 

Jag ställer väl rätt fråga när jag säger: Varför har de så snuskigt mycket betalt de där VD-arna och börsklipparna. Det kan väl alla se att dom inte är några övermänniskor. Och inte har de skött sin del av Sverige så fantastiskt. Frågan är väl om de inte ska ha sämre betyg än politikerna.

Svaret jag har kommit på är: De är så förbålt intresserade av just pengar, de trängtar efter dem, söker sig till dem och tar för sig. Och de gillar spänningen och arbetet med dem.

Så varför missunna dem. Vi andra försöker nämligen inte lika energiskt. Vi vill helst syssla med annat, mer eller mindre.

Det är därför vi har löneskillnader. Men det är inte hela sanningen.

Det finns andra pengar också. Jag skulle vilja kalla dem intressekronor, till skillnad från vanliga kronor.

Det är intressekronor vi är ute efter. Mer eller mindre beroende på vår personlighet.
 
 

 
Låt mig exemplifiera. Antag att du är så begåvad och omtyckt att du kan välja på att bli antingen statsminister eller chef för ett affärsverk, t.ex. SJ.

Antag att statsministern erbjuds 50 000 i månadslön medan SJ-chefen får 150 000. Vad är skillnaden? Jo, skillnaden är intressekronorna! 100 000 intressekronor i månaden.

(Enkelt käre Watson. Simpel Cost-Benefitkalkyl!)

Tänk dig ett diagram nedan. Längst till vänster har vi de extrema intressekronor-lönerna, t.ex. konstnärer, idealister som startar projekt, osv. Längst till höger har vi våra vänner på Stureplan, vars jobb så många av oss egentligen inte har försökt att ta ifrån dem.

På mitten kunde vi ta ut ganska exakta mätningar för intressekronor-effekten. Jämför till exempel en medicinforskare som får jobba på Karolinska med dess Nobel-prestige, med den forskare som tar anställning på ASTRA. En måttlig skillnad i lön som exakt kan läsas av som intressekron-differens.

Jämför en utarrendering av toaletterna på centralstationen med en utarrendering av en solstolsuthyrning på en badstrand. Jätteskillnad. Intressekronor. Nära noll på toaletterna.

Pengar är bra att ha, fruktansvärt bra att ha. Men vi anstränger oss inte alltid så över hövan. Varför går många på högskola för att bli bibliotekarier, arkeologer eller socialarbetare. Intressekronor, får man hoppas. Forskarkarriären. Här har vi de verkliga miljonärerna. Tur att de åtminstone får lite guldkant på konferenserna.

Intressekronorna är väldigt viktiga, ja de är kanske de som verkligen driver samhället framåt! För vad skulle vi vara om vi allihopa vore små von-Ankor, som satt på vårt BNP-berg och läste Dagens Industri och Finansvärlden.

Redan i Altamiragrottan gjorde man dessa överväganden. Nån måste slabba med jakten och en del kunde få måla.Vem tog de bästa biffarna?
 
 

Men fritiden då? Lugn. Det finns naturligtvis fritidspengar också. Ju mer ledighet i jobbet, ju större del fritidspengar. Svart så att säga.
 
 

Marknaden är ju inte perfekt, men ju mer du förstår av lagen om underst-i-högen och intressekronor, ju bättre kan du hjälpa till med en bra lönebildning för både intressekronor och vanlig kosing. En viss löneglidning i intressekronor sker naturligtvis, men det absolut mest verksamma är att byta jobb. Byte till mer eller mindre intressekronor.

Eftersom marknader skapar jämvikt, så kommer de vanliga lönerna att anpassas. De styrs av hur trevligt jobbet är, inte av hur krävande och svårt och tungt det är. En intressekron-glidning eller ett ökat antal sökande till yrket leder till att total-lönen blir för hög och den vanliga lönen kommer alltså att pressas ned något.

Så, om någon ängel gjorde de verkställande direktörerna lite mer välavlönade i intressekronor, skulle lönerna  sjunka!
 
 

Du tror inte på det här eller hur?

Trodde väl det. Du tror att de är Jante och en god personalpolitik och en rättvis lönesättning som är framtiden, eller hur?
Du vill inte erkänna några intressekronor, eller hur?

Ok, du har inte läst det här. Det var bara en räknenisse som sprang  genom rummet.