Hur skapas bildning? Ibland när jag ser mina tonårsbarn i aktion, kan jag inte undvika en gubbsjuk undran över skillnader. När jag var femton var jag en snäll ung man, som ofta tittade in på stadsbiblioteket för att låna Bertrand Russel eller lyssna på grammofonskivor med klassisk musik. Mina tonåringar läser inget (mer än till nytta för specialintressen), i varje fall inte hemma. Å andra sidan ger jag dem det bästa jag har vid matbordet och de har allt stöd för att lära sig vad de vill om datorteknik.

Jag hade en stark dragning åt det meditativa i dessa läroverkstonår. Jag minns ensamma heldagsutflykter på Mälarens isar. Det kunde vara en lockande återvändandets punkt, men det är en villa.

Kunskapen och kunnandet växer inte utan förlossning ur böcker och meditation. Det är ur den plumsande, påtvingade livserfarenheten, som det viktigaste av kunskapen springer. (Om någon skulle fråga mig idag vad jag ger för Bertrand Russel skulle jag svara: "Inte mycket".  Men då, då var han en uppenbarelse om möjligheter.)

Kunskap är liv, medvetande. Smaka av det noga:  Med  Vetande.

***

Sen grekerna drivs vi av ett par rejäla visioner, alias livslögner:

Vi har hoppet om att kunna läsa i en livets öppna bok. Att som med fingret på blindskriftens relief, omedelbart kunna förstå skapelsen.

Det fattas en biblisk legend om detta - eller är det skapelseberättelsen? Om hur det skulle kännas att komma naturens och livets hemlighet inpå spåren. Att lämna den sen urminnes tid vegeterande okunskapen  för den kalla rymdens sanning, en högre nivås verklighet. Vetenskapens ideal alltså.

Den andra förvillelsen är den västerländska idén om informationen som en fri nyttighet. Informationen är inte fri i meningen gratis, även om den senare tidens utveckling (men framförallt Gutenberg) har pressat priset.
Förvillelsen är allvarligare på en annan punkt, nämligen att det sunda förnuftet överskattar språkets möjlighet.

Kunskap vilar på förståelsens kvalité, och på någon form av teori, som endast kan leva i en omgivning. Plus naturligtvis alltid på det utsändas kvalité, kommunicerbarheten, den språkliga effektiviteten.

***

Vi vill ha vår dröm i behåll. Vi vill anta att idéer och innovationer skulle kunna spridas som en vind över kontinenterna med moderna media. Men vi är nog mycket närmare gamla tiders fotvandringstakt för idéspridningen. Ibland kan man undra om en teknisk eller politisk innovation idag tar sig fram lättare än på 1200-talet.

Idéerna är nämligen fotvandrare, trots moderna media. Förlags- och tidningssystemets våldsamma förstärkning av en elits diskurs, ändrar inte språngvis de grundläggande villkoren för intellektet.

Men det är också sant att skolor, politiska partier och tidningsartiklar ingår i en ovärderlig infrastruktur. Utan ett universellt och välutvecklat utbildnings- och bibliotekssystem, har vi svårare att hitta våra lärare.

Vår fotvandring till vårt eget universitet blir inte nödvändigtvis en verklig sådan. (Om detta bara är en fördel kan man naturligtvis filosofera om.)

Det är också sant att denna bibliotekens miljö är mycket äldre och allmännare än det förhärskande vetenskapliga konceptet från Descartes och Bacon. Det är en intellektuell urform, som redan de gamla flodkulturerna, grekerna och araberna ärvde och arbetade i.

***

Insikten om insikten är kanske inte ett typiskt ungdomsdrag. För många blir ett mer ödmjukt förhållande till sanning och historia ett medelålderns mognadsprov.

André Maurois skriver i sina essäer om levnadskonst om ett nära förhållande till böcker. Jag vet inte om det var bättre förr. Men det låter som ett gott råd:  Att ha  ett speciellt förhållande till en grupp utvalda författare och läromästare. Bildning som odling av det utvalda - till skillnad från dagens massmediala syndaflod?

Man kan också välja att söka hos personer och livsverk. I dagens DN recenserar Wilhelm Agrell en biografi om Gustaf Mauritz Armfelt av Stig Ramel. Nyligen lanserade en känd politisk kommentator 1800-talets Gripenstedt som intressant politiker.

Tyst kunskap, möjligen? Allt behöver ju inte återuppfinnas och presenteras som bidrag till framsteget. (Kanske inte heller den tysta kunskapen).  Olika versioner av samma insikt dyker upp som måttligt intressanta faktorrotationer.  Att bemästra denna bräddning vore kanske en dygd.

***

Intellektuellt arbete är ingen lättköpt framgångssaga, det är snarare en aspekt av evolutionen. Detta är både en sorg och en tröst.

Det finns en oanfrätthet hos andligheten under all tids mänsklig utveckling, som är häpnadsväckande. Läs grekiska filosofer och begrunda. Låg produktivitetsutveckling, eller vad?

Enskilda upptäckter gör vi hela tiden, men paradigmets, bakgrundens, alias bildningens tusenårsrike är svårare att bygga.

Vad är lagom ifråga om upprepad brist på insikt och bestående utveckling för mänskligheten? Ifråga om balansen mellan  bevarad upplevelseförmåga och åldrande?  Människan tänjer sig åt bägge hållen. Önskar sig yngre, evigt ung eller bortom och förnyad. Inskridande och utskridande.

***

Och även om man finge den vises sten i handen, träffade den märkvärdigaste uppenbarelse av sanning, skulle behovet av vetenskapssteoretisk prövning kvarstå.

Och efter det att tala med alla andra.