Son
 

Lekmoped, eldriven  695 kr
Elmotor, batteri.
Kan köras tre timmar
på en laddning. Hast. 5 km/tim.
 

Min son är fyra och ett halvt år. Texten finns på en bild som han har klippt ur en postorderkatalog.

Då kan jag åka moppe till badstranden, då kommer jag och kör om Fredde, brrmm, fem kilometer i timmen!

Den första gången, en längtan och dröm att ge till de vuxnas ha-inte-råd-värld. Jag ser hans rörelser från saxarbete till mig och syskon som tydliga banor i rummet.

Jag tittar på bilden, lyssnar, visar att jag förstår. Snuddar vid sanningen, att det blir nog inte så, sen barnet i knät. Det kostar, vi kanske inte kan. I så fall måste vi avstå från något som vi behöver. Ny vanlig cykel?  Eller sluta hyra TV?

Han virvlar och stöter, snart har han klarat ut med storasyster att TV behöver vi inte ha längre.

Jag känner en sakta glädje. Äregirighet och erövringslust! Steget till att kunna längta efter något som endast är sannolikt och villkorsbundet.

Han virvlar och prövar sin nya förhandlingskonst. Storasyster kommer in och säger att TV måste vi ju ha.

Han har tagit stafetten, vårt vilja och kunna. Kan bli ett stick i ögnen på psykoterapeutiserande flumfilosofi. Visst, äregirighet och hävdelsebehov kan bli börda. Att ha och ha, men inte vårda, kan bli ungdomsförförelse om 5-10 år.

Storebror, tonårig och blåst på vuxenförstånd ifråga om barnpsykologi, stövlar. Får ej köras på allmän väg, ett två tre, da, da, daa. Gråt och förtvivlan, mamma ingriper och plåstrar. Det finns en likadan i en annan katalog att klippa ut.

Snart spänner han sin drömvinge och flyger stadigt igen.
 

[1980]