Pavlovs hundar känner många till. "Aha, behaviorist" heter den betingade reflexen, eller hur. Behaviorism är för de flesta något, som inte är särskilt intressant. Man kan anse att det är alltför torftigt som teoribildning.

Men Pavlovs hundar, det är nog inte så tokigt. Instinkter och drifter har stort intresse, här har finns ju en tydlig experimentell arena för att studera tanke och medvetande. Det kontraproduktiva misstaget är underskatta behovet av systemteoretisk sofistikering. Att skapa en teori om den betingade reflexen som ett basalt verktyg för analys var faktiskt att stå kvar i Descartes pneumatiska modell för nervsystemet. Det intressanta är ju istället att anta att Pavlovs hund är ett komplext system och ta itu med att begripa det, just som ett komplext system. Grova modeller kan vara av stor nytta i nationalekonomi, men vad ska man ha dem till vid förklaring av individuellt beteende?

Jo, men systemteoretisk analys är ju precis vad som sker, hör jag som invändning. Visst, i neurovetenskap, ibland i samarbete med informationsteoretiker. Men i denna disciplin kan det endast bli fråga om den grundliga ansatsen, "bottom-up". Forskningen är på gång att visa hur man kan förstå och konstruera konstgjorda del-system, till exempel för seendet eller simmande varelser.

Men sådan teoribildning kunde även ske på högre system-nivåer, antagandes nytänkande, som vi kunde hantera  utifrån analogislutsatser från (dator)system.

Ta denna liknelse som illustrativ distraktion:

Föreställ nu att jag är en besökare fån rymden och har i uppgift att lista ut vad jordiska datorer är för något.

Antag att jag och alla i gänget har förutfattade meningar som resulterar i att vi enbart ägnar oss åt att tränga in i de svarta chipsen för att studera mikroprocessorernas arbete. Låt oss för övrigt anta, att eftersom jag är av en myras storlek och endast ser i infrarött, kan jag inte så lätt få koll på den jordiska omgivningen.

Kanske jag så småningom skulle få upp ögonen för datorernas kompilerade program i binär form. Projektet MUGO - Map Used Gate Options, skulle bedrivas i 40 år och bestå i att publicera binär programkod som upprepade sig periodiskt. Vi besökande rymdmyror, som använde det binära talsystemet direkt i vårt eget språk, skulle energiskt försöka hitta en översättningsnyckel.

Hur lång skulle inte vägen vara fram till att upptäcka ett begripligt ändamål i datorernas program och interaktionen människa-maskin!

Vi höll alltså just då för sant att all vetenskaplig spekulation, som inte redovisades i form av redogörelser för vad som hade förevarit i ett noggrant beskrivet datachips, var oseriös. En knäppgök, som utifrån en idé att binära signaler sändes på annat sätt än via elektroner, hävdade med stöd av enbart gissningar, att datorerna var sekundära subsystem, som i första hand inte innehöll meddelanden utan separat matematisk tilläggs-kapacitet för de stora jordvarelserna och denna information transmitterades via extremiteter och ljusvågor. Han fick inget publicerat och flydde till Mars för att i lugn och ro tänka igenom sina teorier.

- - -

Alltså, jag menar att man kunde ha tagit några kliv i t.ex. psykologi eller sociologi också med datorbyggarens inspiration redan på 1900-talet, något mer än "neurala nät" som jag tycker verkar överskattat som hypotes.  Man borde ta till sig att Gud kanske använde sig av IF-satser och minnesareor, och inte bara av ren matematik när han fick till det.

Men här har det allmänna vetenskapliga sunda förnuftet ställt sig på någon annan fot. Det har under långa tider varit mycket korrekt att tala nedlåtande om datorer. Det har varit fint att i populärvetenskapliga sammanhang säga från forskningsfronten: Vad hjärnan nu än är så är det knappast en dator... Underförstått, det kan inte vara något så simpelt.

Vad har nu detta kommit från? Är det en kvarvarande obehagskänsla inför Descartes naiva teori om nervsystemet som en mekanisk maskin? En oförmåga att se teoretisk substans bakom datorteknikers arbete? Eller är det så enkelt att det är lojhet; matematik och informationsteori är kanske krävande för dem som valt studium av människa och samhälle. Enklare att avstå och anlägga en professorlig rönnbärsattityd?