Sanningen finns säkert därute. (Skutt över ett axiom!) Språket ger hopp om något, men vi kommer inte runt hörnet med med den ontologiska frågan om "vadan och varthän".
Det fattas en fiosofisk Einstein som med enkla exempel kan förklara varför förklaringsrymden kröker sig. Som kan uppfinna en hittills okänd typ av godnattsaga.
What's in your light beam? Är ljuset på överhuvudtaget? Jag hörde en tankeväckande intervju med en person som växt upp som blind och sen börjat se. Tillbakablicken på det andra livet var inte helt utan ambivalens - synen var inte helt självklar där.
Vissa släcker ljuset och kryper ner i reigiositet eller nåt annan skumt. Kanske det är värt en del respekt? Människans förmåga att vrida på förnuftsljusets strömbrytare?
Tanken är fri. Ja det är väl lite av det man ser omkring
sig. Vår vetskap är ganska lokal i Einsteins mening. Himlakropparna
är hårda bollar, men det leder inte tanken så långt
(utom i ljusår mätt). Tanken är fri, obehagligt fri. Godnattsagans
andlighet är en blinkande fyr.