Läser i bladet att Big Bang kommer igen gång på
gång. Ganska svårt att ta till sig. Det är inte som en
reseberättelse från Madagaskar. 1900-talets väg till Big
Bang är en väg vidare ner i det obegripliga stupet. Samtidigt
som av människor byggda raketer sveper förbi Jupiters månar,
de som Gallilei gjorde begripliga 1610.
Den kosmologiska konstanten och vägen till Big Bang, det är en resa som Simon Singh i sin bok kallar 1900-talets stora vetenskpliga upptäckt. Vad förklarar Bangen egentligen?
Big Bang lämnar möjligen allt förstånd utanför. Alltså, förstånd som företeelse. Det är nog en analytisk sanning att tankestoftet, naturlagarna och 2+2 inte följer materian och imploderar till ett knappnålshuvud. Ett indicium mot en materialistisk syn på tänkandet, måtro?
Kognitionsforskningen står och stampar, ja den finns knappt till. För själsliga forskningsobjekt är kosmologin på de gamla babyloniernas nivå. Vetenskapare med världsberömmelse kan lätt skifta från fysikens nya sköna formelvärld till bibliska anekdoter och desslikes. Formeln för medvetande synes oupptäckbar.
Alltså, vad är logikens utsträckning i rymden. Här finns plats för några kreativa tankeexempel a la Einstein! Kanske en parallell till det förra sekelskiftets debatt om etern i rymden.
1900-talets andra vetenskapliga revolution i fysiken levererade en elegant obegriplighet. Ett annat sekel kan bli förunnat att bryta igenom på frågan "finns vi till?"