Släntrade in på ABF-huset på Sveavägen för
första gången på långa tider. Ett möte om Kafka
med översättare, kritiker och akademiker på podiet.
Upplysande faktiskt, Franz gavs en naturlig förklaring. Alltså, mot bakgrund av att han lyckades så bra med att göra sig gåtfull.
Intressanta upplysningar: Han ville alltid skriva i ett svep utan uppehåll. Romaner blir alltså svåra femmilslopp. Han ville skriva av sig drömmar och omöjligheter. Naturligtvis psykoanalytiskt orienterat. Han hade full koll. Jag tror det. I början på 1900 hade de full koll på modernitetens konstruktionsritningar.
Utan publicering och framgång var han inte. Men överansträngd av nattvaket med att skapa odödlighet.
Han lyckades alltså med odödligheten. Podiets deltagare är naturligtvis en promille av alla de som har Kafka i levebrödet.
Han drabbades av missmod och testamenterade att manuskripten skulle förstöras. Forskningsläget förklarar att han alltmer saknade ett liv i vilket han hade gift sig och fått barn. Skrivandet utan att lägga pennan åt sidan hade till slut knäckt honom.
Odödligheten är inte mycket att hålla sig till om det blir tråkigt eller om man får ångest.
Madonna intervjuas just nu på TV medan jag skriver detta. När hon fick barn blev livsperspektivet nytt, "like a brick fell on my head..."
Franz Kafka hos Parkinson vore sevärt. Han skulle ha fått
förklara en gång till hur han skrev Processen och naturligtvis
varför han så ofta roade sig på bordell. Parkinson skulle
ha knutit ihop säcken bättre än Max Brod och Franz skulle
kanske ha tagit sin livsplan ur en ödesdiger genialitetsdykning?