Är lite trött på alla romanförfattare som tar
i så att de spräcker livstycket. Om det inte är ond död
så är det världsrekordförsök i originalitet.
Driften att publicera blir bara tröttsam överdrift. Marknaden
för allsköns perversion måste väl vara lite överskattad
ändå? Jag kommer ofta av mig i läsandet av det som ska
vara så bra. Överdriften faddar sig.
Det gäller ju inte allt, det gäller kanske bara hälften.
Vi kan välja vad vi lever för. Musik, religiösa tankar eller bara vanereligiös modern sopsortering. Bland alla livsuppgifter finns då denna att skriva böcker. Publicerade naturligtvis, för det är ju där dörren till paradiset förefaller att vara.
Jag har annonserat mitt dataprogram för skrivande i ett par tidskrifter "Writing Magazine" och "Writer's Forum". De har upplagor i många tiotusental och är sprängfyllda med längtanssvettiga bli-publicerad-drömmar.
Naturligtvis, varför inte sträva efter att komma upp på toppen? Det finns ju annat än sport och musik. Vi är sociala och vi vill alltid höra applåderna. Och sen innanför dörren till berömmelsen kan det snurra vidare med nya målsättningar. På artonhundratalet, då boken var ensam som massmedia, var det naturligtvis ännu större sak än nu. Balzac som sägs ha skrivit 15 timmar om dan med hjälp av kaffe och nattpass. Utan att missa sina sociala kontakter som skulle ge material till böckerna.
Man kan tänka mycket om det. Mycket av vad vi i livet strävar efter är inte genomtänkt. Men kanske kan en publicering vara värd allt. En litterär kommunikation kan naturligtvis vara sublim, livsviktig. Boken kan få liv, kanske evigt liv. En boktext kan till och med vara som en tunnel. Förbi en oförstående publik och omgivning till någon, långt borta.
Vad vet man? Det är så många som blivit till och som står i bibliotekens bokhyllor. Övergivna och blivna till högoddsare.
Trots allt, trots allt tryckt som inte läses, finns det en grundläggande demokratisk och fantastisk platform med orden, precis som med musiken. Den samhälleliga överbyggnaden kan vara hur överlastad och inskränkt som helst. Alla kan ändå pröva på. Meddelandet kan gå fram.
Alla kan pröva på, precis som tidigare. Med eller utan särskilda
yrkeskunskaper. Förr var det handskrivet, gula ark eller brev i koffertar.
Sen magiska skrivmaskiner. Och nu ännu bättre maskiner.