När jag häromdagen trampade ned från mitt för
årstiden mycket snöhöljda stadsdelsberg, blev jag anropad
av en liten och äldre herre, som började föreläsa för
mig om ovanliga fåglar som just då syntes i grantopparna. Han
gled snart över till att dra en historia, där han själv
var hjälten. Om hur kärret i närheten hade räddats
från miljösabotage. Den lille mannen hade stoppat det kända
stora företaget från att spränga ett bergrum under kärret.
Det stora bergrummet skulle ha hotat den unika X-grodan i kärret.
Och hans triumf hade varit total!
Som jag varit intresserad av både det ena och andra om det där kärret ställde jag omedelbart några ganska speciella frågor. Men det blev inget svar! Det var bara som om en hund bredvid hade nyst kanske. Han rullade bara på i storyn och pekade samtidigt på Y-fågeln som for i grantopparna. Som jag nog i alla fall inte såg.
Jag har märkt det förr. Att inte få besked av gamlingar.
Det har hänt mig att jag tänkt "Nu äntligen kan jag får
besked om det eller det (ganska intrikata samhällsvetenskapliga
eller tekniska spörsmålet) gällande hur det verkligen
var runt 1920 eller 1930. Och jag har ofta kammat noll!
| Är detta en fyndig kommentar till Turings ryktbara teorem om hur
man definierar articifiell intelligens:
"En maskin som svarar så bra att den inte går att skilja från en människa". |
Jag har haft problem med Hotmail-supporten. Svävat mellan höggradig ilska och resignation. De har bytt till "Trend Micro" för viruskontroll och vissa av mina bilagefiler stoppas. Felaktigt har jag konstaterat efter en hel del arbete. Bland annat efter att ha kontrollkört mot Trend Micros online-service.
Jag har skrivit ett i antal vändor till Svenska Hotmailsupporten och fått goddagyxskaft-svar som är häpnadsväckande. Att jag hade intressant fel-information med belägg att leverera fick jag aldrig ett vettigt svar på. Det sista var en lång drapa om att bilagor i Hotmail kollas med "McAfee", vilket de alltså inte är fallet. Det var nämligen den omedelbara grunden för mitt problem.
Alla brev har en störtskur av artighetsfraser i början och är undertecknade av vad man kan förmoda är underåriga väna flickor i yttersta supportlinjen.
Ska man bry sig? Vet jag överhuvud taget om det är mänskliga varelser jag varit i kontakt med? Det kan ju ha varit ett QA-program? Turing alltså!
Jag kunde insistera och manifestera på något sätt mot leverantören. Men varför? Jag slåss mot maskiner, jag måste göra en annan slags kalkyl.
Jag är själv i branschen och vet hur det kan fungera. Man kan ha rationella skäl för att strunta i sådana fel som jag har hittat och rationella skäl för att stänga dörren för information från kunder. Mitt problem beror på att jag vill sända upp samma slags bilaga (en ovanlig zip-fil) gång på gång. (Det är en preliminär analys, naturligtvis.) Jag kan ju medge att en sådan bug är tålbar för en leverantör under vissa omständigheter.
Jag ska hålla tyst och bara hålla koll på hur det fungerar.
Så jag vet alltså inte om jag har haft brevväxling
med en maskin eller inte.
Tillbaka till glada pensionärer och frågor om hur det var. Vid några besök i Finland har jag fascinerats av viss sorts plåtskodda "kakelugnar". Det är synnerligen smarta konstruktioner, som verkade finnas mest överallt i gamla hus. Jag ville veta lite mer, särskilt som jag har ett förflutet som en statens energiexpert i sjuttiotalets Sverige.
Men hoppsan! Så oändligt svårt!
Bläng och "det bara är väl så, vaddå". Kanske en anekdot som inte hjälper mig. I bästa fall.
Jag sökte i flera timmar på internet och skrapade botten med några hyggligt bra kakelugnshistoriska sajter, men nej. Noll komma, noll.
Det är nog inte så lätt. Akademiska frågor kan bli som en hundfjärt ute i landsbygdens friska tankeluft. Om ingen pionjär på kulturhistoria och energiteknik varit på plats och satt det på lärd pränt, så kan det vara kört för evigt. Höljt i dimma och förlorat. (Precis som barndomens minnen är renons på vetenskaplig översiktlighet.)
Saker som bara är, de kan passera genom historiens väv som
diskreta neutrinos.