Enkelhet är en dygd. Eller är det lättjan själv?
Inte så få vill att datateknik ska vara enkel. Genomskinlig, eliminerad, inte till tankebesvär. Jag kan hålla med ibland. Särskilt om jag är beställare eller användare. Då kan tålamodet vara kort. Men som trosvisst förhållningssätt leder det helt fel. Människor som till varje pris vill förneka att programmeringsteknik kan vara komplicerad kan skapa de mest bisarra situationer.
Enkelheten är ofta riktmärke i vetenskapsteorin. Samtidigt som vetenskapare gärna bygger mer och mer teori som flitiga myror hela livet.
Konstvetenskaparen vill säkert att jag ska veta det viktigaste om konst under tusen år. Men jag kan vända ryggen åt det. Skylla på att jag inte har tid. Påstå att konst är enkelt.
Bra eller dåligt?
Finns det kanske en farlig likhet mellan ett accepterande av vetandets ofullkomlighet (det vill säga dess mångfald) och en enkel anti-intellektualism? Ett tyst och skamligt uppgivande av logiken? Den kloke filosofen och den falske filosofen ser ut att vara en och densamme.
Jo nog tycks det fungera uselt. Immanuel Kant löste nog bara upp sig själv i ingenting. Kommer man bara upp på lite nivå i ämnesval och etablering i samhället, kan man vara hur korkad som helst kan det tyckas. Och det kan vara både enkelt och komplicerat.
Enkelhet är ingen universaltänkemedicin.