Är det inte fantastiskt hur lite vi upplever av allt som händer.
Och hur viktigt det är för att livet ska bli rikt och meningsfullt.
Livet är ett smalt fladdrande funktionsplan i de många dimensionerna.
Visdom kan vara borra sig in en romanfigur! Eller varför inte hellre i en egen verklighet med allmängiltigheten och det objektiva stresstänket förpassat till bakgrunden. Man sätter vetenskaplighetens livlösa kretskort på anständigt avstånd från livet.
Man är sig. Och knappast något annat. Sen kan man inkludera en och annan därtill.
---
Ärer man Europé då? Ja, vad skulle Strindberg ha sagt. Han hade ju ofta så grufligt fel.
Vad betyder snacket om nationer för en intellektuell? Kina har gått om Europa, Japan upp som en sol och ner som en pannkaka. Och Irland är minsann bäst på BNP i Europa, varvid mellansonen protesterar urförbannat. Ditten och datten och 50 nationalekonomer.
Vad betydde nationen det för hundra år sen? För två hundra år sen? Kanske inte så mycket.
Var och en är sig själv närmast. Gränserna är lite öppnare, ungefär som 1914. Dårar finns både i folkpartiet, Norrbotten och Kalifornien. Midsommarstången ger jag strindbergskt fanken i.
Hade en lätt dust med mellansonen i studentlägenheten om USA:s roll i andra världskriget, fransoser och allt annat. Det skadar inte att läsa lite USA-historia, det var min tes. Demokratin där är i högsta grad äldre och stadigare där än på närmare och finare håll.
Och att lära sig hur man ska undvika inbördeskrig i EU är
väl av nöden. Göran Persson modell 2060 är kanske inte
heller någon Lincoln. Allt måste bevisas.