Såg på "Älska mig och skriv" om Anton Tjechov
och Olga Knipper på Oktoberteatern i Södertälje. Angenäm
upplevelse med ingång från vårsolen en eftermiddag
i april i Södertälje hamn. Och in kom vi på vippen, trots
bokning på telefonsvarare dagen innan.
Tjockt med teaterexperter och slikt. Ganska fängslande och mycket applåder. Men efteråt känns det lite lurt. Sånär ett karaktärsmord på Anton T.
Jag tror inte att de var så endimensionella. Olga och Anton.
Jag har inte läst brevsamlingsboken som pjäsen kanske bygger på. Men jag har läst åtskilliga Tjechovnoveller och några brev till Olga Knipper. I min värld är livet mer än lite relationscirkus. Det var just detta mer begåvade synsätt han excellerade i. Alltid ett intressant perspektiv som växer ur det lilla. Det är så typiskt att en kulturell frifräsare anno 2003 inte förstår det. Insikten alltid stilla står. Genom historien.
Det börjar så bra med att Olga och Anton diskuterar ord och scen. Litteratur och verkligt liv. Emellertid, det övergår i något helt annat.
Det är så ofta jag inte förstår hur den utnämnda expertisen förstår.Men som tur är kan man ju nästan alltid läsa själv istället. Närmare närkkontakten.
Men finurlighetsnivån var här ändå uppnådd
i föreställningen med lite marginal. Som när Kajsa Bergkvist
passerar ribban. Tre skådespelare och en pianist som spelade mjuk
pianomusik (romantisk) genom hela föreställningen.