Autenticitet! Läser Boswells Johnson-biografi för första
gången. Läser lite här och där när andan faller
på, precis som ett förord från 1919 rekommenderar.
Förundras över att ingen har lyckats förklara för mig varför jag skulle gilla den boken! Ingen har förklarat att detta är fantastiskt just därför att det ger en makalös närvarokänsla, autenticitet. Det ger 1700-talets vardag som den modernitet den är.
En insikt som således drabbar mig.
Återigen ett tecken på att kunskap aldrig har kunnat
byråkratiseras. Humanistisk forskning och omläsning som en ackumulativ
industri är ett civilisatoriskt misstag.
Sommarläsning... Efter lite nöjsamt resande finner jag vilopunkten i ensamheten på min stora inglasade balkong, möblerad med en gammal ljusbeige lädersoffgrupp. I ett av Stockholms bästa vattenlandskap.
Joseph Conrad har en formidabel förmåga att krypa nära inpå sina romanfigurer - utan att någonsin tränga igenom till en insida. Det är ett ständigt regn av väl valda engelska synonymer över hans folk (ebokens inbyggda lexikon är därvid en välsignelse), men man lämnas med en tröttande känsla av att aldrig egentligen få veta vad den inre monologen skulle vara. När han emellanåt tar till dialog låter det som en scenknirkande amatörteater.
Charmen finns där. Att leva i denna nobla ovisshet. Med Conrad
är det alltid nära jordens yttersta kant med ett perifert hemma
mycket långt borta.
Olof Lagercrantz har gått ur tiden. Han var en dj-l på att läsa, precis som Tingsten. Den resulterande politiska klokheten pekade i helt olika riktningar. Hans Strindbergsbiografi, med en fantastisk djupdykning i kreativitetens villkor, gjorde intryck på mig.
En mycket charmig vithårig äldre man sa en väninna,
som vuxit upp på Drottningholm. Svårt kopplad till den svenska
vänsterintellektualismens tokdecennier säger jag. Vilka dock
trots allt får sägas ha lite bättre stil än våra
tiders feministiska miniatyrkulturrevolution.