Läser en trevlig artikel om Per Sundgren, mångårig ledamot i Stockholmsfullmäktige för vänsterpartiet. Som något beklagar vänsterns fundamentalism under sitt livs bana. Som riktigt påpekar att det är de borgerliga som idag är politiska fundamentalister. Som trots allt är sitt Högdalen och Vantör trogen, trots att barnen frankt säger att de inte haft någon nytta av honom.
Jo, den borgerliga fundamentalismen borde ge sänkt hos Standard & Poor's.
Tilltalen på livet stig är minsann varierande. Länge har jag funderat över tilltalen.
Till exempel något som jag skulle vilja kalla det "orientaliska", i brist på bättre vetande. Invandrare i Sverige något österifrån, som ofta har ett häpnadsväckande osvenskat manér att vara oerhört påstridiga. Allra mest när de har som minst på fötterna och enligt ett normalsvenskt synsätt är verkligt illa ute.
Man anar här något som har att göra med prutande på torget och att hålla ansiktet. Hur det nu kan fungera någon annanstans, men inte här?
Jag tror att de flesta har märkt det. Häpnar och tänker: Stackars människa som tror att det går att komma någonstans på det patetiska sättet. Av pur häpenhet lämnar man det hela med en inhemsk reflexkänsla av medlidande. Och så fortsätter det väl i tangentens riktning.
Jaha, det låter inte som något som skulle platsa i en normalsvensk publicering, men jag är ganska säker på min sak. Det händer igen och igen. Olika kön och åldrar.
---
Växla nu till ett annat o-europeiskt överdrivande: Det *AMERIKANSKA*. Om man inte säger att man är bäst i världen blir man utdömd som ett hjälplöst fån over there. Av alla!
Om en amerikansk person säger: Välkommen att hälsa på mig, anytime! - så ligger det väl lite i det, i genomsitt. Men se upp, jag tycker att det vid närmare granskning inte betyder mer en ett svenskt "god dag". Visst är dagen god, men det finns så mycket annat som har betydelse.
Jag ber med denna insikt min amerikanska mellanvästern-väninna ordna en korrekt (amerikansk) presentationstext för mitt "mind-map"-program på nätet. Tillbaka kommer en text som i ett par meningar hinner med att sammanföra programmet med månlandningar och mänsklighetens yttersta strävanden. Bekräftat. Jag eller en fransman skulle väl skratta åt det. På den här sidan.
Hon skriver också i ett annat sammanhang: "Have you ever noticed that most common sayings (viz., "looks aren't everything") are exactly ass-backwards?"
Ekspläjn in pläjn skriver jag.
"Common words of wisdom like "Looks are not everything" are often the opposite of the truth, which is that looks ARE everything. At least for all practical purposes. Personally, I think we make up these maxims in "denial" (the psychological state) of things we do not like to admit are true."
Hon är expert på tennisdubbel, men hon hade kanske kunna göra fason av både Karl Marx och andra. Vad vi hade sluppit då?
Alltnog, i vårt förhållande är det jag som sörvar.