En fors av statistik och noter, men också en upplevelse.
Många brukar klokt kommentera en ofta förekommande hybris över det egna tidevarvet med att det hände lika mycket förr.
1800-talet är ett bra exempel. 1820-30 exploderade the United States. Erie Canal, (betal-)landsvägar och ångbåtar på Mississippi revolutionerade samhället.
Turner är historikern med The American Frontier. The Frontier som under dessa år tog fart och vällde över Appalacherna ner i det blivande Middle West. Här kan man tala om kulturgeografi av vulkanisk natur.
Människor som högg ut och svedjade vad som snart blev nya snabbväxande stater. För Abraham Lincoln född 1809 var yxan livets begynnelse.
Plantagejordbrukare, rika som fattiga, som trängde in längre söderut.
Människor som bryter upp gång på gång, rastlösa och äventyrslystna.
Samhällena i Nya England som är farligt nära att sjunka ihop under sin relativa konservatism och arvet från kolonialtiden med europatillvändheten, men som räddas av den framväxande industrialismen.
Turner beskriver västerns kultur, det West som hela
tiden flyttade på sig. Som 1820 snarast befann sig i inlands-utkanterna
av New York, Pennsylvania eller Georgia. Tio år senare mer vid Mississippi,
men kanske inte på andra sidan. Om man nånsin skulle komma
över Klippiga bergen, ja det tyckte politiker olika om.
Och medan politikerna i protokollen säger det eller det pågår
ständigt förflyttningen av gränsen, med pälsjägare
och handelsmän i fransk och engelsk tradition längst ut bland
de indianer, som ännu inte drivits undan.
Jag har ofta förundrats över att amerikaner är så vilsna i Europa, de har så svårt att se och tolka det de ser, men ändå inte ser av historia. Vilket inte är så konstigt. Har min inte sett något äldre än något blockhouse i Pennsylvania från sjuttonhundratalet, så är det nog svårt att märka så mycket av gamla kyrkor eller romerska teatrar. Blicken irrar.
Men vi har nog en motsvarande vit fläck vad gäller den amerikanska kulturen. Främlingsskap inför Turners Frontier med sitt oerhörda tryck på ständigt uppbrott. Med sin logik att gång efter gång definitivt vända ryggen till ett samhälle för att skapa ett annat ännu längre bort. Råare, nyare. Demokrati, självtillit. Och sen kanske nya uppbrott bortom det igen.
Jag tror att de flesta av oss på den här sidan Atlanten alltid har missat hälften av upplevelsen i de västernfilmer vi sett. Vi kan nog inte riktigt förstå. Det finns inte här.
Turner förklarar och öser ut siffror. Hur tiden för att resa från New Orleans till Cincinatti minskar från 90 till 14 dagar på några få år. Priser som faller eller stiger. Vad det kostar att åka på de nya vägarna västerut. Vad kostar det att köpa en röjd och uppodlad fastighet i Kentucky. Hur kanaler byggs i rasande fart. Hur sydstaternas ekonomi förändras. Hur den delvis aristokratiska och europainriktade östkusten blir till periferi. Den som har 200 år av historia, som nu ifrågasätts. Eller som kanske snarare kastas in i smältdegeln.