Behaglig midsommar. Väderleksprognoserna har varit så
fel det överhuvud taget går!
Läser lite här och där i Upanishaderna. Indiskt vishet.
Kanske vishetstrams skulle jag tillägga. Lika korkogenomträngligt som västerländsk kristen beskrivning av specifik egen gudomlighet.
I den indiska versionen reduceras allt till ett enda fluidium. Ett obegränsat mässande av denna konklusion syftar uppenbarligen till att understryka den.
Men korktänk är kork och flyter liksom uppåt obönhörligt.
Märkligt. Men det finns ju faktiskt också annat österländskt tankegods av mindre blodfattigt slag. Imponerande teoretiserande om den kroppsliga jordiska kärleken. Indien på tolvhundratalet.
Den kunde ju gälla den sant litterära förmågan - schamanismen som kan rädda det jordiska upp till abstraktion och kommunikation. Inpränta liv i det himmelska och eviga. Man kunde ju tänka sig ett intresse for kärlekslivet som kunde vara ett uttryck för ett genombrott ifråga om kommunikation. Jämfört med det vanliga språket.
Men det är knappast så saken framställs i Kama Sutra. Ett kliniskt perspektiv som lämnar allt okänt. Här är återigen en brist.
Idag är det överhuvudtaget inte Gud som jagar på bland tankens män och kvinnor. Det är oftare forskning. Dock mer och mer av alarmism och babylonisk hållningslös sanningsförbistring. Forskning som till slut på grund av nonchalans för vetenskapsteoretisk rim och reson och brist på mänsklig vishet slutar i en mångförgrenad klostertillvaro utan mening.
En av midsommarhelgens nyheter är att kvinnor kommer att dominera
på universiteten. Säkerligen en nyhet från konservburkshyllan.
Kanske inte en självklar favör för den det vederbör.
Intellektualism och akademi är kanske inte längre synonymt. Här
finns förvisso utmaningar.