Läroverk
Dunklet i skolsalen var 100-årigt och välmurat. Läroverket hörde ännu till den gamla stilen, ingen brist på lärarkraft eller lärdomsskolevärderingar tillät den nyare tiden att bryta sig in i förtid, så att säga av misstag.
Beläget vid porten till Luthagen, ett litet innanhav av slätstruken lärdomsborgerlighet.
Här odlades små myter av typen: Den och den kan nog anses vara en av landets bästa lärare. Har skrivit läroboken så och så.
Många där kunde nog ges det gamla välkända förtjänsttecknet
för asocial men omistlig originalitet. Somt lämnade oss värdefulla
intryck för senare bruk, annat ter sig även i tidens ljus som
mer umbärligt.
I tyska undervisade Alexander Falk, en valross och buffel, en humanist
med en egenartad lidelse i lärarrollen. Berörde gärna att
han som ganska liten lärde sig grekiska under ett påsklov
Goethe i centrum. Berättade vandringsminnen från Elsass för
att inpränta ordet för fickkniv: coutaux! Visade någon
gång per termin normala mänskliga sprickor, som en morgon då
äldste sonen hade varit i Kanada, men endast gått iland för
att köpa sig en skinnjacka.
Stig Areskog införde mig tidigt i fjällvandring och fjällflora
med bildningsföreningsliknande bildvisningar. Gick upp i lyrisk falsett
då han med hjälp av småländska rrepeterade
ISRANUNKEL eller DE TVÅ VIKTIGA BIFURKATIONERNA: Casiquiare
i Sydamerika och Tärendö älv i Sverige.
Bleka, nyutexaminerade damor i litteraturhistoria, svåra : svåra
att identifiera sig med. En docent från universitetet gav Tegnér,
Strindberg och litteraturen en chans i mitt sinne, men det var fem över
tolv.
Klassföreståndaren, hustru till en av de framstående
fysikerna, misslyckades med nästan alla fysikexperiment under fyra
år. Det märktes nu inte så mycket, en distraktion av sådant
slag kunde vara en fin ledstång i en sådan trappa.
En mattelärare hette Lars-Fredrik Ljungström och hade en påfallande normal framtoning. (Kanske ett lätt haltande befriade från tvånget att bära extra personlighet.)
Matematikläroböckerna kunde ha namn som: " C.E. Sjöstedt: Analytisk geometri".
En dag bryter han plötsligt undervisningen för ett oväntat meddelande. Han vill diskutera med oss om smak. Han säger att han funnit att smak bör man diskutera, vad tycker vi?
Jag och några till ger lama, avvärjande synpunkter.
Han upprepar sin princip. Differentialkalkylen i böckerna håller andan.
Han berättar att MARCEL MARCEAU, den store pantomimikern, kommer att uppträda på stadsteatern. Det är angeläget att vi går och ser honom. Och smak bör man diskutera, det är inte vars och ens ensak!
Här sändes ett brännhål genom buntar av uppsupna intellektuella intryck i min hjärna. Det var som en virvel av papper i ett gårdshörn om våren. Virvlar gör nu också bland annat en praktfotobok om fysikforskning vid KTH (Vita rockar!), som nog satte mig på fel spår i början av senare yrkesval.
[1980]
Efterskrift:
Jag besökte Katedralskolan vid ett jubileum 1996. Byggnaden var beundransvärt intakt, men av vår skola i övrigt fanns så att säga inget spår. Skolledningens presentatör talade om en mångårig framgångsrik profilering på vårdyrken, scenarbetare, och vad allt det nu var. När jag försiktigt försökte hitta någon koppling till vår gamla real- och latinskola fick jag bara en slät oförstående uppsyn till svar.
Visst, jag vet från egna barn att endast två av sexton linjer är universitetsförberedande, men ändå.
Ljungström hade varit rektor under många år och satt i expeditionsväggens porträttrad. Jag frågade om hur han hade varit, men fick inget särskilt veta.
I julas träffade jag på en fest en småbarnsmamma från Almunge, som hade gått i Katedralskolan. I ålder kunde hon varit mitt barn, men hon hade också haft fru Siegbahn i fysik! Vi var överens om hennes charm och också om det där med experimenten.
---
Mitt äldsta egna barn går på KTH, men läser inte teknisk fysik utan data.
Slutligen: Min prognos är att intresset för lärdom kommer
att öka. Vi kommer att nå tillbaka till det läge som gällde
när Uppsala Högre Allmänna Läroverk byggdes ensamt
på den slätt som då började på Skolgatans utsida.