För att vara mer generell: Kant frågar sig något om das-Ding-an-sich. Varför? Varför antog han inte att tinget finns hos sig och riktade sen frågan mot människan? Vilken kunskap är oberoende av människans biologiska maskin? Hur kan den lokala maskinens logik separeras från resten?
För det är väl inte så säkert att Kants själ simmar i det kosmologiska havet av universell logik.
Så gott som alla själar plaskar i samma sjö i det där avseendet. Ganska så få söker efter en Arkimedes fasta punkt för en utommänsklig intellektualism. Miljontals akademiska forskningsår har byggt på förutsättningen att människan är all kunskaps mått. Det vill säga att endast homo sapiens tanke har.
Das Ding an sich har inte fått en syl i vädret på hela tiden. Kanske finns det då en chans att komma till tals via radioastronomi från fjärran galax? Eller kan vi vara mer seriösa med en filosofisk diskussion med släktingar i djurriket?
Jag har en liten luring på att allt är ganska coolt i universum,
om vi ställer åt sidan våra hetsiga biologiska automater
lite grann.