Men den kollektiva tankens rörelse skapar ständigt nya vita fläckar på kartan för den nyfikna. Det mest förbjudna uppstår i nya former.
Framstegstro från seklets början har gått hädan. Idag har vi den globala miljörörelsens häpnadsväckande framgångsrika moralism. Tron på att mjölkkartonger ska tvättas ur och vikas är lika allmännelig idag som tron på européns historiska mission overseas för hundra år sen.
Var hittar man då det mest förbjudna? Naturligtvis i motsatsen: Nybyggandets och exploateringens fräschör - den civilisatoriska sensualismen.
The American Frontier. Kolonisation.
Som en gång husbyggare i en skogsmark kan jag känna igen vissa signaler. Förvandlingen, den sinnliga fräschören i byggandets material eller i natur som tas i anspråk. En nyanlagd vattenpost och en nytippad sandhög som markerar en ny villatomt kan få mig lite lyrisk.
Alla förfäder som byggt allt vi har - istället för att prästerligt trycka ner knäna i naturen, kan inte ha haft fel. Den politiska miljörörelsens dogmatik har tagit sig ned på kioskdeckarplanet och enstaka filosofiska trappers kommer så småningom att vända vårt intresse mot nya exotismer. Ganska förmodligen.