"Vet inte", säger jag. "Skulle helst inte vilja hamna i det läget…"
Hon har väl rätt, men bara upp till ett lämpligt belopp. Att det är lite avtändande att lyckas med sina föresatser är vi i alla fall överens om.
Tiden är den verkligt knappa resursen. Pengar betyder visserligen mycket för att skapa ett gott liv. Det vill jag verkligen skriva under på efter en och annan större saltomortal. Men snart kommer tendensen att framgången säckar ihop på upploppet på grund av en misslyckad tidsanvändning.
Pengar utan arbete är nog snarast ett sjukdomstillstånd. Livet en ständig arbetsmarknad. Att bjuda ut engagemang, ta andra i anspråk. Inget man kan skriva om.
Dröm och verklighet löper sida vid sida - vad säger de
till varandra?