Språkvarning

Hur är det med möjligheten att skildra en person utanför sin egen erfarenhet. Finns det en sådan utbildningsväg för en skribent?

Att  fotografera människors världsuppfattningar och livssituationer.

Det är inte bara det inre livet som kan locka. Likaväl som att tala om individualitet, kan man tala om mångfalden av tolkningar av världen. Och dessutom vars och ens självbedrägeri, ty var och en bjuder sin kuliss, som kan lyftas åt sidan för att visa en sannare flerdimensionell verklighet. På så sätt blir allas olika teorier om världen en  individualitetens explicita utsida.

Eller är allt ganska så hopplöst omöjligt? Är den stora romanen ett missförstånd?

Så att verklig är endast den egna dagen, sanningen och möjligheten...

Hjärnforskare har i mer än hundra år begeistrat studerat hjärnskador för att se vad som betyder vad - med början vid ett berömt järnspett som genomborrade en järnvägsarbetares skalle. Experiment är alltid starkt talande.
 

Att inleda en bekantskap per brev är ett sådant litet experiment. Det ger möjlighet att studera hur fel eller rätt man kan ha om en annan, berövad väsentliga beröringspunkter.

Problemet är författarens omvända: Med ord vill jag beskriva helheter som är verkliga. Brevväxlingen kan mala på som en roman, men det kommer att finnas ett facit.