Alltså, ska vi ha ett icke resursförbrukande samhälle, visa vår respekt för naturen? Nu, när både Göran Persson och Lennart Daléus trängt ner sig i kretslopperiets band-wagon, så börjar sanningens minut att närma sig.
När kolonialismen gjort sitt för våra politiska
gisslarsekter, då träder naturen i förgrunden. Guds
Oskyldiga Natur, som i detta sammanhang inte får misstänkas
för något omstörtande sinnelag.
Länge trodde människan att den civilisatoriska odlingen var hennes stolta arv. Exploateringen av naturen gav civilisation, krafter sattes i rörelse. Jordbruk och städer gav människosläktet nya livsformer och nya spänningsfall i tillvaron.
När jag var på universitet kom jag i kontakt med antropologiska texter, som berättade om att människor, som trots u-hjälp envisades med att bedriva extensivt jordbruk, ägde en oanad klokhet, eftersom det gav dem skydd mot missväxtsperioder som återkom med långa mellanrum. Nu senare, i ett annat årtionde, har jag läst om hur Nordamerikas indianer tid efter annan bedrev utrotningskampanjer mot vissa av naturens arter, störningar som är bland de mest dramatiska man känner till.
Möjligen har alla milda innerliga beskrivningar av kretsloppets
välsignelse från 1800-talsindianhövdingar en bakgrund i
dyrköpta erfarenheter. Om man söker kanske man kan finna en pre-columbisk
Agenda 21?
Naturligtvis är naturen inte så helt att lita på när det gäller kretslopp. Det är som termodynamikens andra lag: Det går åt fel håll hela tiden. Men det gäller naturligtvis att göra det bästa av saken. Att bli vän med entropi-förändringen. Att bli vän med livet som spänningsfall. I morgon är inte igår och rätt som det är ligger vi i mullen. Det är inte bara ett personligt öde, det gäller också de samhällen vi gemensamt bildar.
Det ger svåra frågor. Varför ska inte sydamerikaner få hugga ner regnskogen, när vi gjort motsvarande i Europa? USA är uppodlat, är det preskriberat? Svenskt naturskydd är uselt, om det mäts med det mått som ger regnskogsländer dåligt anseende i nyhetsbyrårapporteringen.
Gud lovande nog inget statiskt kretslopp generellt sett. Noaks Ark och istider bär syn för sägen. Men han skapade kanske himmelriket och det eviga livet på den åttonde dagen som en eftergift åt kretsloppsdelegationen och Agenda 21
I himmelriket varde allt cykliskt förseglat. I Paradiset ska ingenting förändras. Här ska ingen vara hungrig, här ska ingen vara mätt, här ska ingen älska, avla eller skiljas och skapa oro. Här ska inget förfaras eller blandas, och inga batterier ska hamna i komposthögen. Och, platser är reserverade för er, Daléus och Skuggande Molnet.