"Med dessa betraktelser har vi kommit till den punkt, där vi möter problemet: I vad mån är logiken något sublimt?
Ty det föreföll som om den ägde ett särskilt djup - en allmän betydelse. Den ligger, så föreföll det, i botten av alla vetenskaper. - Ty den logiska betraktelsen utforskar alla tings väsen. Den vill se det väsentliga i tingen och skall inte bekymra sig om huruvida ena eller det andra i verkligheten inträffar. - Den framspringer inte ur ett intresse för naturförloppets fakta eller ur behovet att begripa kausalsammanhang. Utan ur en strävan att förstå grundvalen för,  eller väsendet i, allt erfarenhetsmässigt. Men inte som om vi i detta syfte skulle uppspåra nya fakta; det ligger tvärt om i vår undersöknings natur att vi inte genom den vill få lära oss något nytt.  Vi vill förstå det som vi redan klart ser. Ty det tycks vi i någon mening, inte förstå.
Augustinus säger i sina Bekännelser, XI:14: 'vad är alltså tiden Om ingen frågar mig, vet jag det; om jag vill förklara det för en frågande, vet jag det inte.' "

(Ludwig Wittgenstein, Filosofiska Undersökningar, pkt 89)

Varför är den sene Wittgenstein en milstolpe? Mitt svar är att han bröt mark för ett paradigmskifte, som blir möjligt när intellektuellt arbete mer har assimilerat datorns möjligheter. På något sätt.

Varför blev den sene Wittgenstein berömd? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Troligen på grund av det sanslöst uppseendeväckande i hans avhopp från den analytiska filosofin. Det var den bautastarka demonstrationen, som var det huvudsakliga meddelandet.

Vad hade hänt om han inte hade haft en berömmelse som geni med ungdomsverket Tractatus logico-philosophicus?

Inte det allra minsta, tror jag.  Hans manuskript skulle ha samlat damm på en österrikisk vind efter det att han förgäves skulle ha sökt intressera någon för dem. Efter hans död skulle de återigen ha värderats av någon släkting på auktionen och gått i kaminen som hopplös gallimatias. Tanken är skrämmande, men kanske riktig. Det är väl så att det eldas en hel del. Det obegripliga är inte särskilt begripligt, det har vi ju Ludwigs ord på. Utan konservatismens världshav att segla i, skulle människan inte överleva. Stressen skulle bryta samhället i spillror.

Det krävs geni för att bli geni, skulle Ludwig nog ha sagt. Och vad vi då menar med geni, ja det kräver sin besinning om vad ordet kan användas till.