I det livet kommer också tvånget att hänga ut sina känslor och oöverlagda tankar på torkstrecket över gatan. Den intellektuelles ständiga tvång att kursa sin intellektualism, så som man ock kursar sin kärleksdrift.
I vägen bort från det finns en livets hemlighet, absolut
omöjlig att lära ut. Eller klassificera och orientera om. Insikt
kunde vara ett namn.
Den genomskinliga, kommunikativa världen är bara en halv verklighet.
Kärleken till livet som det är, insikten om kommunikationens begränsning är den större utmaningen. Individualismen räcker egentligen ända upp till himlen och en bit till.
Livet ger oss en roll, vi kan få tillgång till insikt och vi kan få leva. Det vill säga vi kan få krypa ner under det kroppsligas täcke.
Insikt är något oerhört exklusivt.
Jag tyckte illa om en teve-dramatisering av Charles Darwins liv härförleden. Om påannonseringen, som gjorde gällande att Darwin hade hemlighållit forskningsresultat under flera decennier, alltså någon slags journalist-anpassad dramatik. Plus att jag som ofta tänker att det är ruttet med alla dessa tillrättalägganden och förklaringar av det förment avlägsna och svårbegripliga. Varför inte rekommendera en läsning Charles Darwins egen bok – oslagbar både vad gäller spänning och autentisk upplevelse av viktig historia?
Jag tror inte ett dugg på Darwin som hemlighållare. Han var en enastående forskare som ville göra ett gott jobb och det fick ta sin tid. Han trivdes med det.
En så stor sak går förstås inte att begripa.