Läste just ett krönika om svensk inrikespolitik av renommerade
PC J. i DN. En 2/3 sida om alltings beklämning och förutsägbarhet.
Och om det ändå inte skulle vara förutsägbart så
är det likafullt beklämmande negativt. Huvudtemat är att
moderatledaren har skapat ett nytt arbetarparti, och det kan man inte lita
på. Det fina ordet "renegat" avlossas 4-5 gånger.
Men är det verkligen så? Att politik är blockpolitik och klassintresse och allt var solklart redan på 1930-talet och inget kommer någonsin att ändras?
Inte, som tur är. Politik kan vara förändring. Den kan vara intelligens. Den kan vara nya möjligheter.
Beklämmande negativt är snarast bristen på nytänkande och intelligens. Exempelvis debatten om trängselavgifter. Borgerliga partipampar har visat en anti-intellektualism på en nivå som jag inte trodde fanns. Det är nog farligt att vara opposition, man kan utveckla dumhet av att aldrig komma till vid samhällsbyggandet.
Man kan bli sosse för mindre.
Nu är det ett intressant läge med biltullarna. Ett system som kräver en viss minimal förståelse för ekonomisk teori har demonstrerats i ett fullskaleexperiment. Väljarna verkar ha hakat på och kan tänka till själva. Vad ointelligenta demagogiska politiker ska bidra med är en gåta.
Vilken historia skulle vi ha haft från 1700-talet och framåt
om förakt för nymodighet hade varit ledstjärnan? Lycka till
Reinfelt! Ta vara på möjligheten att hitta på saker, ungefär
som amerikanska pollitiker brukar göra!