Svinhugg går igen. Vi lider fortfarande av mitt-seklets formidabla varumärkesuppbyggande under Erlander-Palme, det som kanske hade sin självdestruerande final i den svenska 68-vänsterns explosioner.
Det är ännu en bra bit kvar till en normalare normalitet. Inympad Erlander-storsvenskhet gör att Gudrun Schyman och miljöpartister fortfarande kan sköta sin verksamheter som självspelande pianon.
EU-varumärket, lite yngre än Sverige, gör också sina piruetter. Man kan beundra den begåvning på den absoluta nollpunktens nivå, som ligger bakom uppföljningen av av skattefusket på EU:s Stockholmskontor. Hade det har varit ett nyhetsbrev för reklambyrå-branschen hade jag räknat i hundratals miljoner. Euro alltså.
Kultursidespressen alias det "offentliga samtalet" får mig också att undra. Som vanligt. Kurdo Baksi tar till en hel vänsterspalt för att tala om för mig att hedersmord i Kurdistan inte är något speciellt. Inte jämfört med svensk statistik si och så. Simsala bim.
Något liknande tycker jag mig se i den lilla parad av debattkändisar som under föregående vecka har försökt klistra tillbaka heder och ära på Kvinnofrids kampanj "Måste jag träffa min pappa".
Det står inget i Resumé-nyhetsbrevet om den samlade svenska
kulturelitens varumärkesvärde. Så, det finns inte.
PS. Jag har skrivit mycket trök den här hösten, men jag gör lite annat också. Det är bara det att jag har lagt av med att publicera allt omedelbart. Plus att jag jobbar med mitt LM-program på nätet. Skrev just på ett tillstånd om att det får spridas på en indisk freeware-cd.
DS.